När vi alla står inför årsdagen av någon nära anhörigs bortgång (dvs en familjemedlem eller nära släkting) är det extra viktigt att minnas vederbörande och dennes tid på jorden. Det försöker jag alltid att göra vid denna tid på året när årsdagen av både en mor- och farförälder närmar sig.
Man får helt enkelt vara tacksam för den tid man trots allt fått med dem, även om den kanske blev kortare än man förväntat sig. Vissa växer ju upp utan att ens ha upplevt en eller flera av sina mor- eller farföräldrar.
Inte bara detta, jag försöker även att göra mig extra påmind om mina rötter och var jag kommer ifrån, något som är extra viktigt i dessa (på många sätt) rotlösa tider vi befinner oss i. Att vara väl medveten om dem skänker en alltid viss stabilitet och sinnesfrid, fastän det kanske blåser storm omkring en.
