Misslyckanden är bara en nyttig lärdom på vägen mot succé

Har man en gång befunnit sig på topp inom någonting och därefter halkat ned en bra kan resan tillbaka kännas seg och oändligt lång. Många gånger får man god lust att bara kasta in handduken och göra något annat med sitt liv. Det är dock dessa tunga, långa resor mot toppen som gör livet värt att leva för vad vore framgångarna utan alla motgångar som föregår dem?

Länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/misslyckanden-ar-bara-en-nyttig-lardom-pa-vagen-mot-succe/

Att halka ner gör ont

För er som inte känner mig eller har läst några av mina artiklar än, så håller jag fortfarande (vid 34 års ålder) på med en konditionsidrott på elitnivå. Förvisso inte på så hög nivå att jag blir uttagen till seniorlandslag och liknande eller att jag kan leva på min idrott, men tillräckligt bra för att placera mig bland de 30 bästa på Stockholm Marathon (se denna film från juni i år) vilket åtminstone placerar min nivå några snäpp över den vanlige motionären.

För gemene man framstår det säkert som bara snäppet under världsklass men jag ser det absolut inte på det sättet. Även om jag inte slår ned på mig själv alltför hårt numera så har jag haft en tendens att jämföra mig med många långdistanslöpare i världsklass och då kan man säga att jag ligger i lä.

Man ska inte jämföra sig själv för mycket med andra heter det, vilket förvisso är sant men även ifall jag jämför mig med min forna form så ligger jag ändock i lä. Ordentligt i lä till och med. När jag var yngre blev jag bland annat uttagen till JEM-mästerskap i U20- och U23-klasserna i både terräng och banlöpning (5000 m).

Under min collegetid lyckades jag hösten 2009 placera mig bland de 40 bästa i amerikanska universitetsmästerskapen (NCAA) i terränglöpning – en bedrift som jag än idag inte förstår hur den utfördes. Därefter raddade jag upp en tid under 1:06 på min första halvmara i Philadelphia (2013) där jag trodde att en tid under 1:05 inte var alltför avlägsen. Jag kunde inom det närmaste året eller två se framför mig ett deltagande i EM.

Sen kom nedförsbacken

Därefter började dock en långsam resa nedåt mot dagens (i jämförelse) halvdana form och man kan säga att den tog sin början vintern/våren 2014. Då hade jag övertränat mig till både utmattning och småskador, som är ganska vanligt när man bott en längre tid på 2000 meters höjd och sprungit 16-17 mil per vecka.

Efter hemkomsten till Sverige bodde och jobbade jag dessutom heltid på annan ort under nästan fem år, vilket gjorde att besöken hos familj och vänner blev begränsade till varannan helg. Och även de nödvändiga träningspassen med idrottsföreningen. Alltför lite vila, dålig kosthållning och dålig balans mellan jobb, fritid och träning tog till sist ut sin rätt och när jag väl flyttade tillbaka till huvudstaden 2019 så hade nivån sjunkit rejält.

Dock började jag under den hösten och vintern få in en del stabila, men krävande, träningspass och kände att nu är jag äntligen på gång. Sedan tog åter nya skavanker och småskador över under våren 2020 och därefter skulle det dröja två år till innan jag självmant besökte klubbträningarna igen.

Läs även:
https://vinnarskolan.se/okategoriserade/uppmarksamhet-dyrbaraste-resursen/

Insåg att uppgiften nästan var
övermäktig – men bara nästan

Under de senaste klubbpassen fick jag snabbt erfara att min nivå sjunkit ytterligare och jag började snart inse vilken övermäktig uppgift jag hade framför mig. Åtminstone ifall jag ville komma i närheten av min forna form och nå mina drömmål. Det var en tung men samtidigt ödmjuk insikt som långsamt började sjunka in. Denna realitet gav verkligen uttrycket ”Man ska inte leva på gamla meriter” en helt ny tyngd. Istället får man skapa sig nya meriter som ersätter eller följer upp de gamla ifall man vill gå framåt i sin utveckling.

Den tyngsta insikten att svälja var nog inte den gällande min fysiska form, som trots allt var ganska väntad, utan snarare uppgiften att försöka föreställa mig resan tillbaka mot toppen. Av erfarenhet vet jag att det går snabbt att rasera något men tar väldigt lång tid att bygga upp något. Ifall den sluttande resan nedåt tagit 8-9 år så tar det säkert minst halva den tiden att komma i närheten av min forna form. Särskilt med tanke på att jag blir äldre och inte återhämtar mig lika snabbt som i unga år. Detta är dock mindre av ett problem på distanser som halvmaraton och maraton där man inte behöver vara lika explosiv.

Att försöka föreställa sig allt som behövs göras för att kunna ta sig tillbaka mot toppen kan vara en tung insikt till en början. Det är lätt att känna sig handfallen, maktlös och utan någon tydlig riktning. Det kan rentav kännas som att man står inför sin livs kanske svåraste uppgift och att kunna lösa den är inte lätt utan kräver lite fantasi, tydliga målsättningar och planering. Likaså den mentala styrkan att överkomma sina gamla misslyckanden, misstag och strategier som inte fungerat. Man får svälja mycket prestige och ego men det är dessvärre nödvändigt ifall man ska använda det förflutna som bränsle och sporre till att skapa något större och bättre framöver.

För att älta det gjorda kommer inte att hjälpa överhuvudtaget, utan snarare göra resan ännu längre, besvärligare och inte minst tråkigare. Dessutom med stor risk för att man blir bitter, ilsken och kverulerar sig till en massa krämpor (och ovänner) som urholkar ens livskvalité, energinivåer och relationer.

Rätt inställning krävs för att använda
det förgångna till bränsle

Istället för att älta det förgångna och se på den långa och svårgripbara resan mot toppen som något omöjligt och ouppnåeligt, får man försöka att se den som en inspirerande utmaning. Framförallt måste man först försöka föreställa sig de många delmålen längs vägen. För ett är åtminstone säkert och det är att jag (eller du som läser) inte kommer att nå mina/dina högt uppsatta mål i ett enda kliv utan måste ta dem i etapper eller delmål. Det är lite som att springa maraton, vilket man gör en kilometer i taget, ett steg i taget, tills man sprungit de där 4,22 milen. Att göra det i några få kliv är ju en omöjlighet.

Därtill behöver du rätt inställning och tankesätt för att nå dina drömmål, för tro inte att du kommer att nå dem genom att tänka som mer än 90 procent av befolkningen gör. Det vill säga, genom att alltför ofta tala ned dig själv och inte tro på dig själv eller din förmåga. Även ifall du råkat ut för misslyckanden och svåra bakslag på din resa hittills, så är det ingen dom eller garant för hur din framtid gestaltar sig. Det är bara du själv som bestämmer ifall du låter forna misslyckanden diktera och forma din framtid. Det bästa du kan göra är att gå vidare och ta med dig lärdomarna istället för att bli ett med dem.

Man behöver också ha klart för sig att ingenting i livet som är eftersträvansvärt och önskvärt kommer lätt eller av sig självt. Det tar oftast lång tid och dussintals (kanske hundratals) misslyckanden och bakslag längs vägen. Det är mer hur du tar dem, kombinerat med din uthållighet, snarare än dina omständigheter som avgör ifall du kommer närmre dina mål eller ej. Ju tidigare du inser detta, desto snabbare kan du lägga dina misslyckanden åt sidan och gå vidare. En av dina största utmaningar under resans gång kommer onekligen att bli de otaliga misslyckade försöken som inte resulterar i en urholkad entusiasm.

Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/du-blir-summan-av-dina-vanner/

Ha en tydlig målsättning och plan

Att ta sig från botten till toppen kräver rätt mycket av dig själv, oavsett område. Inte bara i form av ödmjukhet, rätt inställning och en dåres uthållighet. Din målsättning måste även vara klart och tydligt definierad, samt ha en tidsgräns och någon form av plan. För har du inga tydliga mål nedskrivna så kan du först och främst inte måla upp bilden av den du vill bli eller det du vill uppnå, samtidigt som du inte har några referenspunkter att jämföra med under resans gång.

Har du inte heller någon satt tidsgräns för dina mål kommer du ej heller att pressa dig själv så mycket som krävs för att uppnå dem. Avsaknaden av en tidsgräns får ditt undermedvetna att tro på en sorts oändlig tidsgräns som inte alls kommer att stimulera till regelbunden handling. Dock har vi inte oändligt med tid på denna jord och att ha en tidsgräns förpliktigar därför mycket mer. Med denna blir det mer som en pakt du sluter med dig själv. För att ha en chans att uppnå dina drömmål och kanske sedan utöka dem behöver du uppnå dem förr snarare än senare, varför tidsbegränsningen gör att du tar det hela på större allvar.

Sedan behöver du även någon form av plan som även den bör vara nedskriven. Inte plan i bemärkelsen att du behöver skriva ned ett dagligt detaljerat schema över vad du ämnar utföra för att nå dina drömmål. Den bör vara mer utformat som ett litet brev där du skriver ned vad du är beredd att offra, dvs ge i utbyte för att nå dina mål. Det du är beredd att offra i utbyte bör givetvis vara inom rimliga gränser och inte mer än vad du mäktar med.

Exempel på ett svagt/svävande drömmål:
”Jag vill gärna bli en friskare och sundare människa”

Exempel på ett klart och tydligt definierat drömmål:
”Jag avser att innan den 15 Oktober 2023 ha gått ned 15 kg och ha max 12 procent kroppsfett. För detta mål är jag beredd att träna både styrka och kondition 5 dagar/vecka (enligt programmet nedan), hålla mig till en strikt LCHF-kost under vardagarna och inte äta mer eller oftare än jag behöver”.

Tips för att göra resan mot
toppen smidigare

Liksom undertecknad vet du säkert hur betungande det kan kännas att stå där på botten och försöka blicka framåt mot toppen och sina drömmål som finns där i fjärran. För en del blir bara det så betungande att de ger upp där och då, utan att ens försöka. Men försöka bör du ifall du i framtiden vill ha minsta chans att leva det liv du vill leva. För även om du inte når dina drömmål inom en snar framtid så är det just från alla misslyckanden, misstag och bakslag längs vägen som du lär dig något, varpå du kan justera din plan och dina delmål.
För övrigt finns det mycket du kan göra för att underlätta din resa mot toppen. Både när det gäller din inställning och det praktiska. Här är några exempel:

För att anamma rätt inställning:

• Inse först och främst att framgång och fantastiska prestationer inte går över en natt. De är resultatet av tusentals övningstimmar, dussintals misslyckanden och besvikelser som har övervunnits.
• Gör dig inte till offer! Att du befinner dig där du gör idag beror helt och hållet på dig själv och ingen annan. Ju tidigare du inser och accepterar detta, desto tidigare kan du påbörja resan mot toppen på riktigt.
• Se till att hålla entusiasmen uppe, även när det går väldigt trögt, motigt och inga konkreta resultat syns.
• Inse att vi alla måste börja någonstans och att det är väldigt få förunnat att få börja på toppen. Hur utmanande och stimulerande skulle det förresten vara att få börja på topp direkt?
• Förstå att det krävs utmaningar, svårigheter och umbäranden för att växa och nå storslagna resultat.
• Förstå att ingenting som är eftersträvansvärt i livet kommer utan en uppoffring.
• Se resan mot dina mål som en stimulerande utmaning som drar fram dina bästa (och sämsta) sidor i ljuset. Samt de bästa (och sämsta) sidorna hos andra.
• Inse att du kommer att uppskatta toppen så mycket mer när du väl vet hur det känns att befinna sig på botten.

Praktiska tips:

• Börja med att skriva ned dina mål och var specifik och tydlig med vad du vill uppnå. Sätt även en tidsgräns för dem.
• Gör upp en plan för hur du har tänkt nå målen (där du skriver ned vad du är beredd att göra och uppoffra för att nå dem). Den behöver inte vara jättedetaljerad men åtminstone ungefärlig så att du har något att följa.
• Läs gärna framgångsbibeln Napoleon Hill’s ”Think and Grow Rich” (sv. ”Tänk rätt, bli framgångsrik”). Där står allt du behöver veta gällande planerandet och genomförandet av din framgångsresa.
• Skriv ned dina framsteg & bakslag längs vägen så att du har en referenspunkt och ett mått på ifall du går framåt eller bakåt.
• Läs gärna biografier, artiklar och historier om framgångsrika personer och deras resor på väg mot toppen. Det skänker dels inspiration men även en uppfattning av vad som faktiskt krävs för att nå toppen.
• Försök att få till en pratstund med en framgångsrik person. Han/hon kan säkert berätta en hel del om sin resa mot toppen och vad som krävdes under den.
• Skriv små lappar med inspirerande citat och sätt upp på utvalda ställen i din bostad.
• Ta stöd av familjemedlemmar, släktingar, vänner och bekanta som du vet kommer att stötta, peppa och uppmuntra dig på din resa.
• Undvik att umgås med giftiga personer som drar ned din energi, konstant talar ned dig, dina drömmål och planer för framtiden.
• Använd dig gärna av en mentor/coach på området ifall du har möjlighet.

Lyssna även på: Tänk rätt bli framgångsrik – del 1

Alexander Söderberg (f d analytisk kemist & elitidrottsman)