Efter att den legendariske fotbollstränaren Sven-Göran Eriksson (Svennis) gick bort för snart två veckor sedan efter en tids obotlig sjukdom så var det med en gedigen meritlista i bagaget. Han har inte enbart varit Sveriges genom tiderna bäste klubbtränare i fotboll hittills. Med sin ledarstil förändrade han även många av de största europeiska fotbollsklubbarna i grunden, samtidigt som han var en utmärkt ambassadör för Sverige och svenskarna.
OBS! Artikeln är skriven i september i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/kronika-sven-goran-svennis-eriksson/
Det sistnämnda är något som de stora dagstidningarna inte lyft fram tillräckligt. Kanske för att vi övriga (som inte arbetar med fotboll till vardags) har svårt att greppa det, eller för att det perspektivet inte är det första som dyker upp i folks huvuden. Utöver detta har den vanliga pressen inte heller lyft fram hur utomordentligt bra han lyckats hantera några av idrottsvärldens kanske stressigaste och mest prestigefyllda jobb.
Utmaningar som kräver en särskild sorts vinnarskalle, stresstålighet och passion som väldigt få besitter. Att då kunna förbli samma person man alltid varit, behålla ödmjukheten, lugnet och den sympatiska inställningen, är därför tämligen unikt i den fotbollsvärld han verkade.
Sveriges flitigaste ambassadör
Näst efter kungen (Carl-XVI Gustav) så har Sven-Göran Eriksson – mer eller mindre ofrivilligt – varit en av Sveriges flitigaste och kanske bästa ambassadörer hittills. Många säger att ett sådant påstående kanske är att ta i litegrann, men om man tänker efter en stund så är det helt rimligt. Man ska veta att när han stod där på planen och ledde sitt klubb- eller landslag som han då var ansvarig för – match efter match, säsong efter säsong – så representerade han inte enbart det laget, dess spelare och supportrar. Han var indirekt även en representant för Sverige och svenskarna.
Med tanke på alla de prestigefyllda och utmanande tränaruppdrag han hade under sin karriär, kan man även säga att han var en sorts ambassadör för sitt land. En ambassadör som älskade sitt jobb och dessutom skötte det med bravur, trots alla utmaningar och den stora press tränaruppdragen ofta innebar. En kontinuerlig press och stress som hade fått de flesta att duka under. Dock inte Svennis. Han var (nästan) alltid lugn, samlad, sympatisk och gjorde alltid sitt bästa, oavsett förutsättningarna.
Han har lyckats beröra personer över hela fotbollsvärlden, såväl inom som utanför Sveriges gränser. Alltifrån vaktmästarna och knegarna kring träningsanläggningarna till de stora styrelserummen. Man kan därför utan omsvep säga att Svennis – i och med sina tränargärningar – lyckats framställa Sverige och svenskarna i en mycket positiv dager. Ett ljus i mörkret när maktfullkomliga politiker och en rad andra svenska kändisar gjort precis det motsatta.
Förändrade storklubbar i grunden
Hans på många sett typiskt svenska ledarstil – med fokus på lugn, ödmjukhet, rationalitet och lyhördhet inför spelare och kollegor – tog över tid fotbollsvärlden med storm. Många var kritikerna som i början trodde att ett sådant ledarskap aldrig skulle överleva i de lite mer hetsiga och fotbollstokiga länder som England, Italien och Portugal. Tvärtom var hans ledarstil och sympatiska framtoning just vad många av storklubbarna ute i Europa behövde. Det vill säga en frisk fläkt som gav lite syre till en annars ganska så inrutad och auktoritär ledarskapskultur där huvudtränarens ord tidigare varit lag och inte kunde ifrågasättas.
Framförallt de italienska storklubbarna han ledde (Sampdoria, Lazio, Roma, Fiorentina) under sin tid utomlands gjorde han särskilt stort intryck på. I och med hans framgångar med dem förändrade han på många sätt deras tränar- och ledarstilar i grunden. Att han gjort ett stort intryck i Italien kan man inte ta miste på, då han hyllats ordentligt i Rom den gångna veckan och några månader dessförinnan i Genua (Sampdorias hemort).
År 2002 släpptes en bok om hans ledarskapsstil (i Storbritannien och USA), som mer ingående beskriver de skandinaviska modellerna. Bokens slutsats var att det amerikanska näringslivet – såväl som den brittiska fotbollen – skulle ha stor användning av de mer nordiska sätten att leda företag, idrottslag och organisationer.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/sa-okar-du-chanserna-att-leva-hundra-ar/
Den ödmjukaste av vinnarskallar
En av Svennis kanske mest framträdande karaktärsdrag är den ödmjukhet han verkade besitta livet ut. Trots att han hade några av de mest prestigefyllda uppdrag man kan ha som ledare inom idrottsvärlden, förblev han i grund och botten samma person livet ut. Det vill säga, den ödmjuke, sympatiske och passionerade grabben från Torsby. Trots sin kändisstatus och popularitet lät han aldrig framgången stiga honom åt huvudet, utan stod istället stadigt kvar med fötterna på jorden, år efter år, oavsett vad som hände.
Inom klubbfotboll på den höga nivå han verkade, är det annars ganska vanligt att tränarna får stora egon, förblindas av framgångarna och glömmer bort vilka de egentligen är. Dock inte Svennis då han aldrig såg sig som förmer, bemötte alla värdigt och alltid tog sig tid att möta supportrarna. De som känt honom sedan årtionden säger att han till karaktären är precis samme gamle Sven-Göran idag som han var då, trots alla meriter och framgångar.
Det om något, är ett hedersbetyg.
Passionen han uppvisade i alla sina tränaruppdrag går inte heller att ta miste på och den behöll han, år ut och år in. Trots alla besvärliga motgångar som dök upp längs vägen (och de var många och omfattande) gnetade han på utan vare sig gnäll elle offerkofta. Kanske för att han gjorde det han älskade mest av allt och som han tveklöst var bäst på.
Försökte leva livet in i det sista
Även om Svennis under sina sista levnadsår valde att återvända till hemmalandskapet Värmland för att bli Karlstad Fotbolls nya sportchef, blev den resan dessvärre kortvarig. Bara en dryg månad efter att han tillträtt posten (i december 2022) tvingades han ta en timeout av hälsoskäl. Ett år senare berättade han offentligt om sin i princip obotliga sjukdom (cancer i bukspottkörteln1 ) och att han hade högst ett år kvar att leva.
Många är nog de svenskar som fullkomligt skulle bryta ihop av ett sådant dödsbesked med tanke på hur fjärmade från döden många av oss har blivit det senaste halvseklet. Dock inte Svennis, som trots detta vägrade att bli en ’grinsäck’ som han kallade det. Istället försökte han att vara en obotlig optimist ända till slutet och göra det mesta av den korta tid han hade kvar. Stödet han fick från hela fotbollsvärlden (och därutöver) efter att ha meddelat sjukdomsläget var enormt.
Till och med den engelska fotbollspressen – som annars är ökänd för sin osmaklighet och brutala sågningar av allt och alla – visade sitt stöd. Det säger en hel del om de avtryck han gjort inom klubbfotbollen. Tråkigt nog skulle hans tid kvar i jordelivet bli betydligt kortare än vad många trodde. För snart två veckor sedan (26 augusti) somnade han in i sitt hem i Björkefors utanför Sunne, samma ort där han föddes för 76 år sedan.
Lämnar ett stort tomrum
Den stora betydelse som Sven-Göran Erikssons gärningar haft för såväl svensk fotboll som europeisk klubbfotboll kan inte nog understrykas. Han har berört en hel idrottsvärld och mer därtill. Inte bara på planen och de otaliga presskonferenserna, utan även i det privata. Även de som är totalt ointresserade av fotboll eller idrott i största allmänhet har mycket att hämta, bara genom att studera Svennis karaktär, ledarstil och inställning. Inte minst inställningen till livet och döden, vilken han förmedlade i sin gripande avskedsfilm.
Hans gärningar som inofficiell ambassadör för Sverige, svenskarna och nordborna ska inte heller underskattas. All den positiva reklam han bidragit till och spritt över världen, är ett skäl till att Sverigebilden inte har eroderat totalt. Det är tack vare kändisar som honom som stora delar av omvärlden fortfarande har en positiv bild av Sverige och svenskarna.
Detta har säkert hundratals skribenter förutom undertecknad redan nämnt, men Sven-Göran Erikssons frånfälle skedde alldeles för tidigt och han kommer att lämna ett stort tomrum efter sig.
Vila i frid!
Info: Sven-Göran Erikssons begravning äger rum fredagen den 13 september i Fryksände kyrka utanför Torsby.
