Kring nyår är det många som har bestämt sig för att komma i form och därför tar sig an gymmet och träningspassen med stor entusiasm och energi de följande veckorna. Dock är det betydligt färre av dem som efter påsk fortfarande envist jobbar på mot sina ambitiösa träningsmål. Helt enkelt för att de inte fått de förväntade resultaten inom (en för dem) rimlig tid och därmed ger upp. Men vad kan man göra för att motverka detta?
OBS! Artikeln är skriven i januari i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt (Bilden ovan: Envato).
https://frihetsnytt.se/darfor-kommer-de-flesta-inte-i-form
Ambitiösa nyårslöften
De av er som besöker ett gym några gånger i veckan under större delen av året lägger säkert märke till att besökarantalet skiftar kraftigt mellan december och mars. Från att vara ganska tomt under julemånaden blir där knökfullt veckorna efter nyår. Mestadels för att det är många som avlagt ambitiösa nyårslöften om att komma i form, något som helst ska klaras av så fort som möjligt. Gärna redan till påsk eller åtminstone innan sommarsemestern börjar.
Fort ska det gå och därför finns oftast ingen tid att förlora i all vardagsstress. I dessa sammanhang skulle det knappast skada att lägga lite av fritiden på efterforskningar kring vad som faktiskt krävs för att komma i önskad form. Då skulle kanske fler tona ned förväntningarna, skynda långsamt och istället våga bryta upp de stora målen i mindre delmål så att de får tid att anpassa sin livsstil därefter.
Att komma i form handlar ju till största delen om de livsstilsförändringar som behöver ske utanför själva träningen. Istället blir förväntningarna skyhöga där tålamodet saknas och resultaten blir långt ifrån de förväntade.
Som ofta faller platt
Därmed blir besvikelsen hos många stor när de redan efter några månader inte ser de förväntade resultaten, åtminstone inte till det yttre. Fastän den goda intentionen och ambitionen funnit där från början (och under de första månaderna), likaså den rigorösa tränings- och kostplanen från någon hälsoguru i kvällstidningarna, så lyser de synliga resultaten med sin frånvaro.
Man ser precis ut som man gjorde kring julhelgen och väger fortfarande nästan lika mycket. Absolut ingenting ser ut att ha hänt. För en del andra har ambitionsnivån i början varit så hög att kroppen inte hunnit anpassa sig, vilket lett till att man dessutom dragit på sig skavanker, skador, sjukdomar och annat hemskt som sänker motivationen ordentligt.
Vid detta skede – när det gått 2-3 månader utan några synliga resultat och kanske stora bakslag – blir många demoraliserade, besvikna, tappar sugen och undrar ifall de någonsin kommer att komma i någon form värd namnet. De tappar tron på sig själva, träningen, och börjar ifrågasätta ifall det där med en aktiv livsstil verkligen är någonting för dem.
Istället för att fortsätta gneta på, fira de små framstegen och revidera dem såhär långt ger man upp sitt nyårslöfte och återgår till sina tidigare vanor, som försatte en i den dåliga formen till att böra med.
Därför kastar många in handduken
Det är just avsaknaden av synliga resultat efter några månaders tid som gör att många tappar sugen och lagom till påsk ger upp sitt nyårslöfte om att komma i form. Det verkar helt enkelt för svårt, tidskrävande och mentalt påfrestande att orka hålla på tills det äntligen släpper och formen kommer. Man blir mentalt knäckt och tar det hela väldigt personligt. Man tror att det är något fel på en och att man är misslyckad som person bara för att det går lite knackigt och resultaten inte kommit efter en kort tid.
Det är just häri som problemet ligger och som gör att många inte förmår fortsätta, åtminstone ett litet tag till. Man har alltför höga förväntningar, ger upp för lättvindigt (när förväntningarna inte infrias) och tar sedan det första lilla bakslaget eller misslyckandet väldigt personligt. Man kan känna sig lika värdelös som ett ruttet lingon när man inte lyckats med dessa stora mål, eller ens kommit i närheten av dem. Åtminstone känns det så för oss som är mer tävlingsinriktade.
Tro mig, jag har själv varit där otaliga gånger med min löpning. Under de fem år som jag kämpade på med min maratonsatsning innan jag äntligen persade (för ungefär fem veckor sedan) kände jag mig många gånger helt värdelös som människa. Som att jag inte var värd någonting så länge jag inte kunde springa åtminstone under 2 ½ timma till en början. Detta är den stora baksidan med att vara tävlingsmänniska, att man ofta blandar ihop sitt egenvärde med sina prestationer och resultat.
Det gäller att gneta på (trots besvikelser)
Det sorgligaste i kråksången bland de som ger upp för tidigt är att de ofta gör det i ett läge när de första synliga förändringarna väntar bakom nästa krök. Bara de hade fortsatt att gneta på ett litet tag till, kanske så lite som någon vecka eller två. Det var ofta detta som skiljde de framgångsrika guldgrävarna i Alaska (och Yukon-territoriet) från de som reste tillbaka tomhänta. Många var de guldgrävare som gav upp precis när de bara var ett tiotal hack (eller spadtag) bort från en stor guldåder.
Likaså alla de idrottsmän, artister, konstnärer, uppfinnare och entreprenörer som stod inför sitt stora genombrott men som gav upp i sista stund, precis när genombrottet stod för dörren. De hade mycket väl kunnat bli framgångsrika, bara de försökte ett litet tag till. Det är just envisheten/uthålligheten, mer än någon annan egenskap, som skiljer agnarna från vetet när det gäller att bli framgångsrik, vilket har bevisats ett otal gånger, framförallt på senare tid.
Denna uthållighet / envishet är något som på engelska kallas för ”grit” och som författaren Angela Duckworth tar upp i sin bok med samma namn. Det vill säga, uthålligheten och envisheten att fortsätta gneta på, försöka igen och testa nya vägar, trots otaliga bakslag, misslyckanden och besvikelser. Detta gäller i allra högsta grad även bland de som vill uppfylla sina ambitiösa nyårslöften. De som fortsätter, trots dåliga odds och flera besvikelser, är oftast de som lyckas uppfylla dem vid årets slut.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/halsofordelarna-med-egentid/
Alla förändringar syns inte
Visst är en förändring i de yttre attributen viktiga markörer för att känna att träningen gett resultat och faktiskt går åt rätt håll. Därmed är det lätt att tro att avsaknaden av de samma betyder att träningen inte gett något resultat alls. Detta är en sanning med modifikation då de yttre förändringarna givetvis är en tydlig framstegsmarkör. Den är dock inte hela bilden då många av de förändringar som sker inte alltid visar sig till det yttre. Det sker även en hel del på insidan som man inte ser men som definitivt äger rum under de veckor du gnetat på med träningen, trots att du kanske ser ut som vanligt och väger lika mycket.
Det jag tänker på är följande faktorer, vilka tas upp i en amerikansk artikel som belyser ämnet:
-Lägre vilopuls -Upprätthållen ämnesomsättning
-Förhöjd syreupptagningsförmåga (VO2-max) -Större andel kvalitetssömn (REM-sömn)
-Lägre blodtryck -Kroppsfett som ersätts av muskler -Högre bentäthet -Positiva hormonella förändringar
-Stabilare blodsocker
Därför kan det varmt rekommenderas – ifall du har råd och tid – att få dessa mätta innan du sätter igång med dina ambitiösa nyårslöften. Följ sedan upp mätningarna efter tre månader och se vad värdena säger då. Detta kan vara värt sina slantar då du får ett kvitto på att din träning går åt rätt håll, trots avsaknaden av yttre förändringar, vilket ger dig motivationen att fortsätta lite till, tills förändringarna börjar synas på utsidan.
Fira de små framstegen
Förutom att mäta de små framsteg som kanske inte alltid syns på utsidan bör man även ta och uppmärksamma dem ordentligt. Kanske bör man rentav fira dem litegrann så att man har någonting roligt att se fram emot under resan mot sina mål och de bestående livsstilsförändringar som kommer att krävas för att behålla den framtida, goda formen. Det behöver inte vara någonting märkvärdigt eller destruktivt, som en lyxresa eller att gå ut och dricka en massa alkohol.
Det kan räcka med att unna sig ett bio- eller restaurangbesök, köpa en ny bok, eller göra något kul tillsammans med sina närmaste. Då vet du att det blir mer av dessa saker ifall du lyckas gneta på med dina nyårslöften. Men vad är det för inre förändringar som kan vara värda att uppmärksamma?
Bara småsaker som att du kanske inte flåsar lika mycket längre, sover bättre, orkar lyfta mer eller springa längre (i samma fart) utan skavanker/smärtor. Hur små och obetydliga förändringarna än kan verka är det viktigt att påminna sig själv om att de faktiskt äger rum. Annars är det lätt att få för sig att inga förändringar ägt rum överhuvudtaget.
Tona ned förväntningarna
Sist men inte minst bör man tona ned alla höga förväntningar man haft om att komma i form på kort tid, särskilt ifall man är kraftigt överviktig/fet och inte har varit fysiskt aktiv på flera år. Då kan man inte förvänta sig att resultatet av flera års stillasittande kommer att vändas till sin motsats på några få månaders tid. Det handlar då om stora livsstilsförändringar som tar tid, vilket kan betyda några års kontinuerligt gnetande innan de börjar få verkligt genomslag.
För de som inte har denna problematik är det (enligt experter) rimligt att förvänta sig minst 8-12 veckor av kontinuerlig träning innan man börjar se några yttre förändringar. Kom dock ihåg att detta är ett genomsnitt och att det kan ta både kortare och längre tid innan de äger rum. Det finns stora individuella variationer vilket gör det hela omöjligt att förutsäga. Det bästa är dock att förvänta sig minst tolv veckor, för då blir man inte alltför besviken ifall resultaten inte börjat synas efter 7-8 veckor.
Kom även ihåg att det du gör utanför träningen är minst lika viktigt (om inte viktigare) för dina resultat än själva träningen. Saker som att äta rätt, sova tillräckligt, stressa lagom och hålla nere på alkoholen (ju mindre desto bättre) är något du bör ha i beaktande ifall resultaten inte blir de förväntade.