Ibland kan det vara svårt att ta avsked, även när det är ett nödvändigt ont. Denna gång är det dock mindre svårt än vanligt. Helt enkelt för att det jag tar avsked ifrån har kostat betydligt mer än det smakat. Jag gör det inte enbart för min egen hälsas skull utan i förlängningen även för andras. När jag får pyssla med sådant jag genuint brinner för, kan jag vara till betydligt större nytta.
OBS! Artikeln är skriven i januari i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/vanda-blad-mot-nya-utmaningar-2025/
Det började för två år sedan
När jag den där februaridagen för snart två år sedan testade att skriva mina första två nyhetsartiklar efter en kort utbildning på området, kändes det som en stor och ganska svår utmaning. Det var något helt annat än de opinionsartiklar jag hade skrivit i ungefär 8–9 månaders tid innan dess. Jag var inte van vid formatet, skrivsättet och allra minst, vad som skulle plockas ut för själva innehållet. Det blev mycket rörigt, både i huvudet och inte minst på papperet. Jag var på god väg att bara efter några få dagar kasta in handduken för gott.
Men skam den som ger sig. Jag hade varit med om större och svårare utmaningar förr och därför beslöt jag mig för att ta mig igenom även denna. Åtminstone var det värt att försöka under en längre tid. Vid denna tidpunkt hade vi på redaktionen, allra minst jag, ännu inte arbetat in profilen i nyhetsartiklarna, varför de inte framstod som särskilt koncisa, intressanta eller proffsiga (jämför dåtidens artiklar med dagens).
Till skillnad från skribenterna på de etablerade dagstidningarna hade jag inte heller någon större skrivvana på det stora hela. Det var verkligen som att lära sig gå igen, kan man säga.
Det skulle dock dröja ända till april i fjol innan mina artiklar verkligen började se mer ut som nyhetsartiklar och så sakteliga se lite proffsigare ut. Det var framförallt den sommaren (2024) som det släppte ordentligt, vilket kanske berodde på den (åtminstone för mig) stora mängd artiklar som skulle skrivas under sommarsemestrarna. Det blev inte mycket tid över till vare sig vila eller avkoppling, vilket hade behövts för att kunna höja löparresultaten den hösten.
Nu gick det förvisso inte dåligt överlag men resultaten var samtidigt en bit från vad de hade kunnat bli. I synnerhet på senhösten när de verkligt stora tävlingarna närmade sig.
Kostade på i längden
Det var just den sommaren som jag verkligen började tröttna på artikelskrivandet, åtminstone vad gäller nyhetsartiklarna. Med bara två veckors ledighet under perioden var jag – särskilt under juli månad – konstant stressad och bekymrad över att inte uppnå min dagliga kvot. Jag höll på att gå in i en vägg då jag bara inte orkade mer. Jag beslutade där och då (efter de två lediga veckorna i augusti) för att trappa ned antalet artiklar under hösten. Samtidigt hade jag bestämt mig för att sluta skriva dem vid årsskiftet eller kanske in i februari som allra senast.
Trots det lägre antalet nyhetsartiklar utgjorde de fortfarande en stor stress i mitt liv då jag försökte kombinera dem med en seriös idrottssatsning (10–12 träningspass /vecka), samt mitt sidoprojekt som fick alldeles för lite tid och uppmärksamhet. Att skriva klart artiklarna under en begränsad tid, mellan träningspass, naprapatbesök och övriga bestyr blev helt enkelt för påfrestande i längden.
Särskilt som artikelskrivning även fordrar ett visst mått av kreativitet, som måste kunna levereras på beställning. Detta blir svårt när man försöker ägna sig åt många andra saker samtidigt. För att bli riktigt bra på någonting, oavsett vad det är, måste man kunna ägna det sitt fulla fokus och uppmärksamhet.
Samtidigt måste man ha någon form av passion för det man gör, vilket jag kände saknades redan från första början. Då kan slutresultatet aldrig bli bra, vilket var skälet till att jag i mitten av november tog beslutet att inte skriva längre än till årsskiftet. Därefter fick det vara stopp och belägg.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/resan-mot-ett-rorligare-liv-2024/
Såväl fysiskt som psykiskt
Följden blev inte bara en stor inre stress utan att mycket annat i livet fick lida, inte minst sömnen och återhämtningen. Detta gjorde att jag under årets två sista månader blev sjuk 2–3 gånger, ganska kort innan de stora, viktiga tävlingarna för året. Inte minst under maratonloppet i Valencia kände jag ganska tidigt att dagsformen var nedsatt. Dock saknades endast 3–4 sekunder till personbästat och det är inte utan att man undrar hur det hade kunnat gå ifall jag varit fullt återställd.
Därutöver blev det inte mycket fritid till att träffa familj, vänner och bekanta, vilket också tärde på såväl den fysiska som psykiska hälsan. Har man ingen egen familj och bor själv, blir dessa möten (särskilt de med syskonbarnen) värda allting och det kändes som att alltför många besökstillfällen försakades på grund av arbetsrelaterade uppgifter. Artikelskrivandet utgjorde merparten av dem och det blev därför inte många tillfällen att stanna upp och reflektera över livet och tillvaron. Något jag hade behövt under föregående år.
Det fick mig att tänka på min frånvarande gudfar som under hela min livstid aldrig skickat mig ens ett kort eller ringt och frågat mig om läget. Inte ens under mina svåraste stunder när ett sådant samtal hade betytt allt. En sådan människa vill jag inte bli, varför jag beslutade att mina prioriteringar måste ändras inom kort. Prioriteringar där jag satte familjen först. Före arbete, idrott och andra aktiviteter. Är det något jag vill bli ihågkommen för på min dödsbädd så är det att jag var familjekär och värdesatte tiden med mina närmaste.
Inte hur många timmar jag arbetade, hur många maror jag sprang eller hur snabbt jag sprang dem. Det finns faktiskt saker i livet som är större än dessa och som jag inte kan få igen när de väl försakats.
Nya utmaningar väntar
När jag nu lagt nyhetsartiklarna bakom mig, blir jag knappast sysslo- eller arbetslös. Mycket av den tid som gått åt till artiklarna kan jag nu frigöra till att pyssla med sådant jag känner en betydligt större passion för. Till exempel idrottssatsningen, mitt sidoprojekt (Vinnarskolan) och inte minst de framtida planerna på att börja skriva böcker. Det blir även lite fler besök hos närmaste familjen och syskonbarnen.
Vad böckerna ska handla om vill jag inte avslöja ännu, men denna vinter blir det åtminstone till att sätta igång detta projekt. Ett av mina stora mål och projekt är att skriva åtminstone en bästsäljande bok under min livstid, vilket jag inte kommer ge upp förrän det har blivit verklighet. Ifall jag har hunnit gå bort innan dess har jag åtminstone gett mitt allt och förhoppningsvis kunnat vara en inspirationskälla för många andra. Även om det skulle ta år eller årtionden innan jag lyckas få en sådan bok utgiven, är det i alla fall värt att försöka.
Först behöver jag dock ta tag i sådant som blivit eftersatt det senaste året. Som att rensa i förrådet, bokhyllorna och göra mig av med onödiga grejer som jag inte behöver. Då jag är lite pedantisk och vill ha ordning på mina saker, ser jag detta som ytterst viktigt. Då blir ju allting mycket lättare att hitta sedan.
Jordelivet är kort
Mitt budskap är därför att inte hålla på längre än nödvändigt med något du inte gillar eller känner någon som helst passion för. Det kommer bara att tära på dig i längden. Har du ett jobb som du hatar, kanske du bör se dig om efter ett nytt eller i värsta fall flytta ifall jobbmöjligheterna inte finns i ditt närområde. Alternativt kanske ägna dig åt små sidoverksamheter som på sikt kan bli inkomstbringande fulltidsprojekt.
Det är trots allt livskvalité som är viktigast, för har man inte det, blir livet outhärdligt i längden. Det är därför som jag fattat mina beslut att lägga ned nyhetsartiklarna för gott och istället fokusera på de områden som intresserar mig och där jag kan göra störst nytta.
Dock kommer jag fortfarande att synas i Frihetsnytt några gånger per vecka, så helt borta från redaktionen är jag inte. Jag kommer även att fortsätta skriva opinionsartiklar inom de ämnen som engagerar mig, det vill säga idrott, hälsa, ekonomi, litteratur och resor/upplevelser.
Väl mött under 2025!
