Att resa utomlands på egen hand kan vara både läskigt och påfrestande, särskilt för den ovane. Man är ganska utlämnad och får ibland sätta sin tillit till helt främmande människor. Än läskigare är det dock att bila långa sträckor utomlands, då man även är beroende av en välfungerande bil. Men det är under dessa resor man verkligen kan växa som människa.
Länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/bila-ensam-laskigt-men-givande/
Som jag skrev i min tidigare artikel om resande, så är resor de upplevelser som ger ett stort tillskott på livserfarenhetskontot, trots eventuella bekymmer. Det är trots allt under resorna som man lär sig att:
Planera ordentligt, strunta i sådant som man inte kan påverka och framförallt att gilla läget, fastän kanske flyget är inställt, maten dröjer på restaurangen och alla affärer har stängt. Även ifall den första känslan efter hemkomsten säger att den var bortkastad tid, så är det ingen idé att gråta över spilld mjölk och älta den ytterligare. Då kastar du bara bort ännu mer dyrbar tid och tankekraft på något som redan är gjort och som du ändå inte kan påverka.
Du har ju fått se en ny plats, fått ett miljöombyte och förmodligen lärt dig en del under resans gång. Framförallt har du antagligen utmanat dig själv, dina rädslor och förutfattade meningar genom att ge dig ut, och bara det är skäl nog att ge sig iväg. Åtminstone ifall man har möjligheten och det behöver inte heller vara långt bort. Allt annat trevligt som händer under vägen är ju bara en bonus i sammanhanget.
Bilresan ger möjligheter som flyget inte ger
Eftersom jag har rest en del och samtidigt är flygintresserad, har det blivit naturligt att ta flyget så långt det bara går. Det är säkert, går snabbt, är hyfsat billigt och möjliggör besök till långväga destinationer som med bil, tåg eller båt hade tagit evigheter. När valet står mellan en 5-6 dagars bilresa eller fem timmars flyg så är valet ganska enkelt. Dock finns det några fördelar med bilen som flyget aldrig kan ge:
Dels är det den ökade flexibiliteten man får under resan, men framförallt är det allt det vackra, spännande och outforskade som man kan upptäcka längs resvägen. De outforskade platser som man bara snabbt svischar förbi på 10-kilometers höjd i vanliga fall. För att inte tala om alla spännande möten med människor som man får uppleva. Även introverter, som jag själv, tvingas till att bli lite sociala under resan vilket dock är riktigt trevligt.
Läs även min artikel om varför du aldrig bör underskatta en sommarsemester i Sverige:
https://vinnarskolan.se/okategoriserade/underskatta-aldrig-sommarsemester/
Små hinder längs vägen som kan ge ett gott skratt senare
Det finns såklart saker som kan gå snett längs resvägen, då man är beroende av en bil som fungerar, det kan uppstå köbildningar och andra små missöden och om resan sker utomlands kan både språkliga och kulturella skillnader ställa saker på sin spets. Dock är det just här, när en hel del kan gå snett, som man kan växa som allra mest. Det är trots allt först när saker har skitit sig några gånger som man lär sig att det sällan är så farligt som man trodde på förhand. Många gånger skrattar man till och med i efterhand åt det inträffade för det gav ju åtminstone upphov till en rolig och spännande historia att berätta.
Minns hur jag själv som barn bilade ned till södra Frankrike med pappa somrarna 1996/97, innan det fanns vare sig GPS eller smarta telefoner. Man hade endast KAKs vägatlas till sin hjälp och fick därefter själv planera och lista ut snabbaste vägen. Inte heller hade man någon information om eventuella vägarbeten och olyckor längs färdvägen. Som barn var det lite av en chock att komma in i länder som Tyskland och Frankrike där allt var nytt och ingen pratade svenska. Dock kände man sig större och starkare efter denna upplevelse och dessutom hade man någonting ballt att berätta om för klasskompisarna efter sommarlovet.
Lone rider (inte Knightrider)
Vill man göra den långa bilresan ännu mer spännande så bör man resa ensam. Att bila ensam genom Norden, Europa eller något främmande land kan därför vara lite skräckfyllt men samtidigt den mest givande upplevelser du kan vara med om i resväg. Saker kan gå snett men, som jag nämnt tidigare, det är här den största tillväxtpotentialen finns.
Att bila tillsammans med någon har bara det en stor tillväxtpotential, absolut. Men det finns ytterligare några anledningar till varför långa bilresor allena och särskilt i främmande länder har den allra största tillväxtpotentialen:
-Du utsätter dig för större risker (du är ende föraren, ökad olycksrisk och risk för bilinbrott)
-Du behöver planera och förbereda dig ännu bättre och noggrannare
-Du tvingas att ta egna initiativ hela tiden (annars kommer du ingenvart)
-Du utvecklar din beslutsförmåga då ingen annan bestämmer något åt dig
-Du tvingas sitta ensam långa stunder med dina tankar och bryderier
-Du bygger upp självförtroendet och tron på den egna förmågan
-Du tvingas utmana många av dina rädslor och farhågor
-Du blir en mer van och skickligare bilförare
-Du tvingas till att bli social i många situationer
-Du får möjlighet att se och upptäcka fler platser (när du själv fattar alla beslut)
Undertecknad har själv bilat genom hela USA (från öst till väst) för tio år sedan och de senaste dagarna har resan gått genom delar av Sverige och hela västra Tyskland. En upplevelse som var fylld av osäkerhet, stress och ovisshet i början men som det senaste dygnet blivit tämligen angenäm. Antagligen för att jag växt lite ytterligare som människa. För att göra den lite extra utmanande har jag valt att inte prata engelska under resan utan endast förlita mig på den tyska jag kan. Lite utmanande då det bara är mitt fjärdespråk!
Ensamresor inte för alla
Med det sagt måste jag dock medge att ensamresor, särskilt långa ensamresor med bil, inte är för alla. Alla är ju inte så äventyrslystna av sig utan kanske mer försiktiga och bekväma. Blir du kallsvettig och får panikångest av att ens tänka på en soloresa bör du kanske välja andra alternativ.
I synnerhet förstår jag ifall kvinnor inte lockas på samma sätt av denna typ av resor då säkerheten kan vara en aspekt som kvinnor i regel bör tänka mer på, men det fanns trots allt redan innan första världskriget kvinnor som reste tvärs igenom Amerika och även skrev reseböcker om dessa upplevelser.
Personligen är jag den äventyrslystna typen och lockas av äventyret det innebär att resa långt i bil på egen hand. Jag får en kick av att kasta mig ut i det okända vilket varit en gemensam nämnare hos upptäcktsresande av olika slag. Därför passar jag på medan jag kan.
Alexander Söderberg (f d analytisk kemist & elitidrottsman)
