Inkomstdeklarationen är dessvärre något som vi tvingas till varje år och vissa år blir den lite svettigare än vanligt. Detta års deklaration visste jag på förhand skulle bli av det svettigare slaget men inte att den skulle göra en såpass genomblöt och omskakad som faktiskt blev fallet. Tur då att man alldeles nyligen skrivit en artikel om fördelarna med ett sparsamt leverne som man kan gå tillbaka till under det närmaste året.
OBS! Artikeln är skriven i maj i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt.
https://frihetsnytt.se/ovantade-skattesmallar-skanker-lardomar/#comment-18999
När livet slår till hårt
Det kanske härligaste – och ibland mest förargliga – med livet är att man inte vet vad som väntar bakom nästa krök. För de gånger man tror sig vara säker på utfallet, till och med när det inte är särskilt gynnsamt, kan det slå till många gånger hårdare än beräknat.
Ni vet de gånger man tagit ganska stor höjd för att det åtminstone inte kan bli mycket värre än såhär (alltså värsta falls-scenariot) och så blir fallhöjden ändå betydligt högre.
Dessa gånger befinner man sig först i ett sorts chocktillstånd, innan man lyckats samla tankarna och kan tänka ut en plan för nästa steg. Därför är det viktigt att få vädra ut de mest destruktiva känslorna en stund innan man samlat sig och kan börja tänka ut en lösning.
En rationell lösning som inte totalt fördunklas av ilskan, frustrationen och besvikelsen över den verklighet som vällt över en och som man förr eller senare tvingas förhålla sig till.
När man kommit över det värsta ältandet och känslostormen är det bara att försöka gilla läget och anpassa sig till verkligheten, då alternativet – att försöka förtränga och skjuta upp den i all evighet – är betydligt sämre. Det är inte hur du har det utan hur du tar det, som avgör ifall du går stärkt ur bakslaget eller ej. Därför försöker jag att se ljuset och paradiset i slutet av den långa, mörka tunneln som jag just trodde mig ha kommit ut ifrån.
Men vilket bakslag är det jag råkat ut för denna gång? Undrar säkert vän av ordning. Jo, den där gula blanketten som man får hem varje vårvinter och där du ska redovisa hur mycket ytterligare som Skatteverket (med andra ord, staten eller det offentliga) ska sno av dina redan hårt beskattade pengar.
Skatter är inte fel – så länge trycket (och antalet) är lagom
Ni får missförstå mig rätt men jag är på det stora hela inte mot att betala skatt, så länge nivåerna är rimliga, pengarna går till rätt saker, inga svenskar behöver svälta och allting fungerar någorlunda.
Jag skulle till och med inte ha något problem med höga skatter på alkohol, tobak och skräpmat, förutsatt att de andra, större skatterna – som de på arbete, företagande, sparande och momssatser av olika slag – var betydligt lägre än idag. Nu har vi bägge delar, varför jag absolut förstår folks ilska och frustration. Det är ju skattetrycket som gör att det mesta hör är betydligt dyrare än i många andra europeiska länder.
Hade så varit fallet hade jag inte heller haft några större problem med att betala kvarskatt. Jag kan förvissa er om att lägre skatter än idag – åtminstone på sådant som är produktivt, livsnödvändigt (elskatt och moms på mat), skapar arbetstillfällen och främjar sparande – inte heller hade påverkat välfärden negativt, snarare tvärtom. Då hade Sverige haft ett väldigt gynnsamt och attraktivt företagsklimat som både uppmuntrar och lockar till sig investerare och entreprenörer.
Ovanstående förutsätter dock att staten inte är större än nödvändigt, att krafttag tas mot brottsligheten, skattemedlen används effektivt, går till rätt saker och inte förskingras. Knappt något av detta efterlevs idag, vilket är skälen bakom ett av världens högsta skattetryck och högsta marginalskatter. Det innebär även att man får minskad kontroll över sitt liv (alltså mindre frihet) när mer av ens intjänade pengar går till det offentliga, istället för att stanna kvar i den egna plånboken.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/krympflation-ohederliga-knepen-konsument/
Ej heller bör de vara för många till antalet och alltför svåra att förstå för vanligt folk. Skatt på skatten – som är fallet med elräkningen, är i princip kriminellt och borde inte få förekomma överhuvudtaget. Nog ordat om skattetrycket och hur de svenska skatterna skulla kunna se ut. Jag är ingen expert på området men ibland går man och funderar på lite lösningar kring hur Sverige skulle kunna bli ett bättre land igen.
Skattesmällar som svider
Därför blev frustrationen och ilskan detta år stor när jag förra helgen satt och slutförde min deklaration för inkomståret 2023. Smällarna blev inte bara en utan två till antalet denna gång. Den första bestod av den så kallade ISK-skatten, en skatt som i dagsläget är på tok för hög. Särskilt med tanke på att det redan är hårt skattade pengar som man lägger undan till sitt sparande på ISK-konton.
Ju mer som dras av för denna skatt, desto svårare blir det att bygga upp en sparbuffert över tid, vilket även innebär mindre pengar över till investeringar i svenska företag (som fond- och aktiesparande indirekt är).
Svenska remissinstansers sågning av förslaget på sänkt skatt är därmed löjeväckande. Särskilt i tider med lågkonjunktur och stora prisökningar de senaste två åren skulle många få lite mer över i plånboken om skatterna på sparande var betydligt lägre. Denna ISK-skattesmäll hade jag dock räknat med och tagit höjd för, så det var inte där skon klämde denna gång.
Det var snarare avyttringarna av aktier i ett av företagen i depåkontona som kostade på, vilket jag inte hade räknat med. Dessa belades med en saftig, 30-procentig reavinstskatt, vilka jag skulle redovisa på K4-blanketten. Summan av denna reavinstskatt var hela 22 procent högre än själva ISK skatten och sammantaget innebar det en kvarskatt som totalt var 3,5 gånger högre än i fjol (alltså 250 procent). Man var bokstavligt talat svimfärdig när deklarationen skulle skickas in, men framförallt ilsken och frustrerad.
Planer får läggas på is
Det kändes bokstavligt talas skit, särskilt med tanke på att hela summan ska var inbetald redan inom två månader, vilket är ganska nära i tiden. Nu lever jag förvisso inte på ruinens brant och skriver inte denna artikel för att få sympatier från er läsare. Jag är väl medveten om att många har det betydligt värre än undertecknad.
Jag skriver den snarare för att förmedla budskapet att alla ni som åkt på skattesmällar i år är långt ifrån ensamma, samt att det oftast inte är så illa som man tror, fastän det kanske känns så till en början. Man behöver bara låta den värsta känslostormen lägga sig innan man går vidare.
För undertecknad innebär det inte att jag kommer förlora taket över huvudet eller tvingas leva på vatten och bröd det närmaste året. Dock innebär det att jag inte kan spara lika mycket varje månad, inte blir kvitt bolånet i år, inte kan resa särskilt mycket, och får göra avkall på vissa saker.
Ett ännu mer sparsamt leverne med andra ord. Det är inte vad jag hade önskat men det är dessvärre läget och den verklighet som jag måste acceptera och förhålla mig till. Som tur är, är jag ganska anpassningsbar och jag vet att ljusningen finns där i tunneln, någon gång till vårvintern nästa år 2025.
Fram tills dess får jag försöka göra det bästa av situationen och hitta på nya sätt/knep att leva mer sparsamt. Benjamin Franklin sade att endast två saker är garanterade/säkra och det är döden och skatter. Här skulle man nästan lägga till ”….i synnerhet i Sverige”.
Turen i oturen – som gör en ödmjuk
Fastän tajmingen var lite taskig, med tanke på att sommaren och förhoppningsvis lite ledighet (åtminstone någon vecka eller två) väntar, var den inte alltför illa ändå. Hade skattesmällarna anlänt precis innan första advent – när elpriserna går upp och julklappar ska inköpas – hade det varit betydligt värre. Nu får jag ändå lite framförhållning och kan lägga upp en sparplan för resten av året, så att pengarna som blir kvar efter kvarskatten räcker så länge som möjligt.
Jag får ju även tillfälle att använda mig av artikeln som jag skrev förra helgen, vilken berörde just några goda skäl till att leva sparsamt. Där finns en del godbitar att hämta, som att njuta mer av de små sakerna i livet, satsa mer på sina relationer, undvika inköp av onödiga prylar, investera i sig själv och bygga en ännu starkare karaktär. En mer ödmjuk karaktär som blir än bättre på att hantera sina pengar, fokuserar på de viktigare värdena i livet och bryr sig allt mindre om folks åsikter och tankar om en.
Nöden eller kriser av olika slag är alla uppfinningars (och lösningars) moder som det heter och det är därför som jag om ett drygt halvår, alltså i juletider, får anledning att skriva en uppföljning om hur det hela har förlöpt.
