Knappt har ruset sedan de legendariska olympiska skridskoloppen lagt sig förrän jag sätter mig ned och skriver dessa rader men försök att förstå, mina damer och herrar (även ifall ni bara är måttligt idrottsintresserade) att det som utspelade sig denna Söndag och Fredag i Februari 2022 är ett stycke svensk idrottshistoria, på så många sätt. Jag ska lista dem alla nedan, för att sedan sammanfatta det hela i det som blir kontentan av artikeln, dvs varför Nils Van der Poel är en tvättäkta vinnarskalle som verkligen förtjänar att bli uppmärksammad för sina enorma prestationer.
Inte bara det, men även varför han på många sätt är den (nästintill) perfekta idrottsmannen personifierad.
För vad folk än anser om idrott så handlar just idrott och idrottsmän precis lika mycket om sportmannaskapet som om prestationerna och själva utförandet. Dvs, att bete sig hövligt och civiliserat, såväl på som utanför spelplanen.
De fem anledningarna (till att prestationerna sticker ut)
Det finns några bra anledningar till varför Nils Van der Poels dubbla OS-guld i skridsko är såpass historiska (eller rentav legendariska) att han inte bara förtjänar en plats i svensk idrottshistorias gyllene bok utan även kommer att vara den stora snackisen i det idrottstokiga Sverige ett bra tag framöver. Och detta oavsett ifall han tänker lägga av eller fortsätta med skrinnandet framöver. Ifall man tänker efter lite så är det inte så konstigt egentligen då vi sällan ser en svensk idrottsman som t o m överträffar de redan högt ställda förväntningarna.
Men varför är hans dubbla OS-guld i skridsko såpass historiska? Jag kan åtminstone på rak arm komma på fem anledningar till varför:
- Första svenska skridskomedaljerna på 34 år!!
Sedan Tomas Gustafssons dubbla OS-guld i Calgary 1988 (det första OS:et där skridsko kördes inomhus) har de svenska OS-medaljerna i skridsko lyst med sin frånvaro. Även ifall bl a Johan Röjler, Daniel Friberg och Joel Eriksson tävlade bland världseliten för 10-15 år sedan så var de aldrig nära en olympisk medalj. Därför är Van der Poels dubbla-OS guld mer än välkomna och kan förhoppningsvis blåsa nytt liv i denna (för många) ganska okända idrottsgren så att vi inte behöver vänta ytterligare 34 år på nästa svenska mästerskrinnare.
- Dubbla guld, olympiska rekord och ett världsrekord
Inte nog med Nils tar hem dubbla olympiska guldmedaljer för sin egen och Sveriges räkning, vilket hade räckt gott och väl bara det. Han gör det dessutom på nytt olympiskt rekord på båda distanserna (5000 & 10 000m) och som lök på laxen ett världsrekord på den längre. Det går i princip inte att göra det mycket bättre än så och att ha kunnat toppa formen när det gäller som allra mest är bara det en konst i sig. Förstå att allt det här kombinerat gör det till något unikt som vi antagligen aldrig kommer att få se maken till på ett bra tag framöver.
- Han gör det överlägset i hård konkurrens……
För alla er som inte vet så har Nederländerna fullständigt dominerat skridskosporten de senaste tre decennierna och med 123 olympiska skridskomedaljer genom åren (som Vinter-OS har funnits) så är det inte för långsökt att säga att konkurrensen är stenhård. Holländarna knycker vanligtvis 12-13 medaljer i varje olympiskt spel i dessa grenar där varje guldmedalj som de inte lyckas ta är lite av en sensation och ett tecken på att denne specielle är steget före. Nils Van der Poel är denne specielle som inte bara vinner två OS-guld utan tar det andra så totalt överlägset att marginalen ned till silvermedaljören Patrick Roest är nästan hela 14 sekunder!!! - Under förutsättningar som inte är optimala
Det kanske inte är så konstigt att Nederländerna har producerat så många framstående skrinnare genom åren. Där har skridskosporten i princip bara konkurrens av fotbollen och friidrotten om de många talangerna. I Sverige får den ytterligare konkurrens i form av hockey, längdskidor och andra vintersporter där förutsättningarna för utövandet är långt mycket bättre än de för skridsko. Lägg därtill att Nederländerna har hela 20 st inomhushallar för enbart distansskridsko medans Sverige har noll, nada, zero. Att Nils, trots dessa dåliga odds har lyckats såpass bra ändå, gör det hela ännu mer otroligt och ger förhoppningsvis ett sådant uppsving att en skridskohall eller två äntligen byggs i vårt avlånga land.
Snart på plats i Sverige? - Han klarar av den hårda pressen galant
Pressen och trycket som byggs upp kring en potentiell OS-medalj-kandidat är alltid enorm (oavsett nation) och i Nils’ fall har den varit än större i egenskap av VM-segrare och världsrekordhållare. Idrottsjournalister och folk ute i stugorna förväntar sig alla ett guld eller åtminstone en medalj. Denna press allena skulle få de flesta att skaka och bryta ihop inom kort men han har hanterat det hela kungligt genom att behålla lugnet, ta ett lopp i taget, inte utlova något och bara fokusera på huvuduppgiften. Det är inte många svenska idrottsmän som har lyckats stå emot sådant hårt tryck över tid (Björn Borg, Gunde Svan, Thomas Wassberg & Ingemar ”Stenis” Stenmark undantagna).
Därför är han en vinnarskalle deluxe
Som jag har tagit upp i mina tidigare artiklar så är definitionen av en vinnarskalle (enligt bl a författaren, den mentala coachen och föreläsaren Olof Röhlander) en person som är expert på att vända motgångar till bränsle och motivation, samt att vara på topp när det gäller. Någon som istället lätt låter sig demoraliseras, lägger sig ned och ger upp vid minsta motgång eller efter endast några misslyckade försök är dess raka motsats, dvs en förlorarskalle.
https://www.studentkortet.se/blogg/mode/sa-blir-du-en-vinnarskalle/
Med tanke på att Nils Van der Poel haft sin beskärda del av motgångar sedan förra Vinter-OS i Pyongchang (2018) med bl a bristande motivation, självtvivel, perioder då han varit utled på skridsko och en förälder som gått bort så är han helt klart en vinnarskalle enligt konstens alla regler. Tro mig, jag vet hur jobbigt det är att enbart tappa kontakten med en förälder (något som dessvärre kvarstår efter fyra år) och kan därmed inte föreställa mig hur jobbigt det är att förlora en nära familjemedlem. Trots det har jag inte låtit händelsen påverka mitt liv alltför mycket utan har gått vidare och haft siktet inställt på mina mål istället.
Något bättre alternativ finns ju knappast.
Men så finns det vinnarskallar och vinnarskallar (dvs olika nivåer av dem) och Nils får med rätta platsa i deluxe-kategorin. Dvs den absolut högsta nivån där vi hittar de extrema vinnarskallar som inte bara når sina mål efter svåra motgångar och umbäranden utan även presterar som bäst när det gäller och t o m överträffar de allra högsta och vildaste förväntningar. Dessa människor växer inte på träd precis men de finns där.
Det är ju sannerligen en och annan segertippad OS-kandidat genom åren som inte kunnat prestera väl i de stora mästerskapen när det gäller (pga sviktande vinnarskalle) men Nils har verkligen gjort detta till en konst som varit ett sant nöje att bevittna.
Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga, förutom att ”äras den som äras bör” och Nils Van der Poel bör inte äras för enbart sina medaljer och makalösa prestationer utan även för sin enorma vinnarskalle och stora mått av integritet. Det sistnämnda leder mig in på sluttampen i denna artikel, dvs varför han är en så beundransvärd idrottsman på många sätt.
https://www.trainingpeaks.com/blog/5-key-attributes-of-winning-athletes/
Och samtidigt en fenomenal idrottsman
sportmannaskapet vid sidan av spelplanen
Varför är då Nils Van der Poel en sådan bra idrottsman på många sätt?
Detta kommer jag till snart men idrott är de facto så mycket mer än det som bara försiggår på spelplanen.
I egenskap av idrottsman själv så vet jag att idrotten är så mycket mer än själva utförandet, alla segrar, medaljer och prestationer som uppvisas. Det handlar i allra högsta grad lika mycket om sportmannaskapet som medföljer. Det är en förutsättning för att alla som deltar i idrotten ska känna sig välkomna, delaktiga, respekterade, väl behandlade och för att undvika diskriminering, fusk, mygel, fulspel och annat tråkigt som står i dess väg.
Att vara en god idrottsman (på alla plan) handlar därför minst lika mycket om hur du uppför dig på såväl vid sidan av planen och de signaler du sänder ut till omgivningen.
En bra idrottsman respekterar och efterlever därför alltid sportmanskapet, oavsett prestationer, förmåga och tävlingsnivå. Han är en god ambassadör och förebild för idrotten (och andra). En dålig idrottsman däremot gör det inte utan framställer istället idrotten i dålig dager och är en dålig förebild, oavsett hur bra han har presterat.
Dessvärre har dessa blivit en bristvara de senaste decennierna och är lite av en bristvara idag. Därför står de goda, välartade idrottsmännen idag ut extra mycket då vi blivit ganska vana vid dess motsats. Världen är i lika stort behov av bra idrottsmannaskap som det är i form av enighet under gemensamma paroller.
Och vad är då det goda idrottsmannaskapets motsats?
Det är en giftig vinnarkultur som handlar om att vinna till precis varje pris där idrottsmannaskapet får stå åt sidan. Denna kännetecknas av bristande respekt för motståndar(na)en, dåliga förlorare & vinnare, avsaknad av det egna ansvaret och regelbundet tillämpade av fulspel, fusk och mygel (sålänge risken för upptäckt är liten). Detta har blivit allt vanligare bland barn och unga idag där föräldrarna många gånger vill uppfylla sina mål genom barnen. Bara för att de själva aldrig blev en stjärna inom sin idrott så pressar och hetsar de istället sina barn till att bli det, kosta vad det kosta vill. Många barn känner sig därför inte bekräftade av föräldrarna förrän de presterat toppresultat.
Idrottsmannaskapets fem grundpelare
Vad är en sund vinnarkultur?
En sådan representeras av bra idrottsmannaskap och i bl a kampsporter som Taekwondo så definieras det tydligt av några grundsatser som man ska se till att både respektera och efterleva. Man skulle kunna kalla de för det goda idrottsmannaskapets fem grundpelare. Dessa kan givetvis appliceras på vilken annan idrott som helst:
- Artighet: Man uppvisar artighet och respekt för andra där man uppträder på ett väluppfostrat och civilt sätt.
- Integritet: Man uppvisar bra karaktär, ärlighet, försiktighet och anständighet. Man beter sig m a o etiskt och moraliskt.
- Uthållighet: Att målmedvetet följa och försöka utföra en handling, trots svårigheter, motstånd eller missmod.
- Självkontroll: Att behärska sina känslor, önskningar, och impulser (dvs hålla dem i schack) och utöva kontroll i deras uttryck
- Okuvlig ande: Andens styrka som kommer från självkännedom och som inte kan brytas eller erövras
Är det någon som efter att ha läst igenom dessa fem grundsatser, ens ifrågasätter det faktum att Nils är en väldigt god idrottsman, förebild och ambassadör för inte bara idrotten men även Sverige som land och idrottsnation?
Han efterlever alla dessa kriterier med råge och även ifall man kan säga ett och annat om hans yttrande till det holländska skridskoförbundet (i en intervju med kvällspressen) om deras försök att påverka tävlingsisen (vilket jag för övrigt inte vet hela bakgrunden kring och därför inte vågar uttala mig om) så har han överlag gett ett riktigt bra intryck såhär långt.
Han är alltid artig, svarar vänligt och rakt på frågor (inga krusiduller eller svävande svar), har en stor dos integritet där han står upp för vad han tycker och tänker. Åtminstone om man ser till det rent idrottsliga. De småpolitiska uttalandena lämnar nog en hel del att önska men det är inte dessa som min artikel fokuserar på. Samtidigt har han en enorm uthållighet med tanke på hur mycket han tränat de senaste åren, en enorm självkontroll där han försakat många nöjen/förströelser längs vägen för att just kunna bli bäst i världen.
Det säger sig självt, för att bli just det krävs att man är lite galen, annorlunda och inte gör som alla andra.
Anden verkar också okuvlig då han känner sig själv väl och vet vad han kan, vill och är kapabel till, trots sina unga ålder. Detta kännetecknas ofta av en stor dos ödmjukhet, något som han verkar besitta i allra högsta grad, trots sina dubbla OS-guld och olympiska rekord (plus ett världsrekord). Han låter verkligen inte framgångarna stiga honom över huvudet, vilket är beundransvärt. Vi kan ju försöka föreställa oss hur en som Petter Northug hade hanterat samma framgång (skratt).
Självkännedom och ödmjukhet är ju något som många personer idag dessvärre saknar. Inte minst många stora idrottsstjärnor där vinst till varje pris, pengar och status går före flertalet dygder.
https://www.svenskalag.se/saja-taekwondo/sida/51207/om-taekwon-do
Sist men inte minst
I denna artikel har jag försökt beskriva varför Nils Van der Poel inte enbart är en ovanligt framgångsrik, målmedveten och fokuserad olympisk mästare (och vinnarskalle) utan även vad det är som gör han till en så beundransvärd idrottsman i denna tid. Det finns så mycket att säga och analysera kring denna man; inte bara hans tänkesätt, inställning, filosofi och extrema vinnarskalle utan även det hårda, gedigna och många gånger helt vansinnigt hårda träningsprogram som ligger bakom framgångarna.
För tro mig; vill man bli riktigt bra på något måste man lägga ned otroligt många övningstimmar under flera års tid och vara i princip besatt av det hägrande slutmålet. Det finns inga genvägar.
Vet bara själv hur vansinnigt hårt jag tränat genom åren för att bli en hyfsad löpare, där jag tappat räkningen på alla de gånger jag övertränat mig till skavanker och diverse infektioner.
Hans nyligen släppta träningsmanifest får jag därmed anledning att återkomma till den närmsta tiden (i både artikel- och videoformat). Men härnäst blir det nog en intressant artikel om den svenska vinnarskallen. Något som de skrev om i SvD häromdagen och som jag har god anledning att läsa igenom, analysera och kommentera i min nästa artikel. Den vill ni väl inte missa?
/Alexander Söderberg (ordf Vinnarskolan)
