Ifall man rör sig ute på stan och kring skolor är det i princip omöjligt att inte lägga märke till den förslappning som de flesta barn och ungdomar verkar lida av. Processen må ha pågått under mer än ett halvsekel men har fullkomligt eskalerat i takt med den tekniska utvecklingen. Dock går det att vända utvecklingen, och de föräldrar som uppfostrar sina barn ordentligt kommer tveklöst att fostra morgondagens ledare.
Artikeln är skriven i juni i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt.
https://frihetsnytt.se/morgondagens-vuxna-de-mest-forslappade/
OBS! Syftet med artikeln är inte att sprida defaitism och att i sann stofilanda klaga på hur dåligt allt och alla är. Det kommer bara att få folk att känna hopplöshet, maktlöshet, ilska och frustration, vilket vi inte bör göda bland svenskarna idag. Vi bör istället göda en lösningsorienterad anda och vinnarmentalitet.
Givetvis måste man lyfta fram och beskriva problemen som har uppstått men det får inte stanna där utan måste kompletteras genom att föreslå lösningar, helst kopplat med en vinnarmentalitet. Förslappningen av dagens barn och ungdomar går definitivt att vända, även om det är en svår utmaning. Genom att åtminstone försöka, testa nya vägar och ge oss fasen på att svenskarna åter ska bli ett folk som består av vinnare, har vi kommit en bit på vägen.
Att sätta sig i ett hörn (eller bakom en skärm) och bara klaga och predika om domedagen löser absolut ingenting.
Ungdomen – Ett återkommande tema
Det må stämma att folk överlag (åtminstone bland de som är 30 år och äldre) i alla tider alltid har klagat på ungdomen. Det har varit en naturlig del av människans existens ända sedan människan lärde sig att kommunicera, även om det inte har funnits skriftligt dokumenterat mer än några få tusen år. Vanliga stofilkommentarer som ofta kommer igen är att ungdomar idag är lata/slöa, bara tänker på sig själva (och nuet), varken kan eller vill lära sig någonting och kommer att gå i bräschen för samhällets förfall.
Men är påståendena verkligen sanna, undrar oftast vän av ordning? Eller är de bara bittra stofilkommentarer utan någon som helst grund? Givetvis omfattar de inte samtliga barn och ungdomar, men för att kunna navigera i den verkliga världen behöver man ofta använda sig av generaliseringar, som omfattar merparten av de utpekade. Att utgå från undantagsfallen kommer bara att leda till felaktiga antaganden, besvikelser och analyser utan verklighetsförankring.
Med andra ord stämmer ovanstående kommentarer om dagens ungdom ganska väl på det stora hela. Det är bara att kolla på de barn och ungdomar du ser runtomkring dig för att kunna bilda dig en uppfattning. De är överlag helt klart latare, mer ofokuserade, sämre uppfostrade och har färre färdigheter än någon tidigare generation. Det må låta som hemska och dömande ord men jag ska förklara varför.
Varför har det blivit så illa?
Det finns många skäl till att dagens barn och ungdomar är mer förslappade och sämre rustade för det verkliga livet än tidigare generationer Det hela kan inte enbart skyllas på utomstående faktorer1 som den nya tekniken, fler kemikalier (och mer strålning) i vardagsmiljön och korrumperade politiker som fattar dåliga beslut. Det är till syvende sist föräldrarna som har det övergripande ansvaret att förbereda barnen sina för den verkliga världen.
Även omgivningen har ett visst ansvar genom att inte belöna eller tolerera diverse dåliga beteenden från barn och ungdomar. För sätter inte omgivningen ut de gränser som föräldrarna helt eller delvis misslyckats med, så kommer de dåliga, störande beteendena att fortsätta i all evighet.
Men varför har utvecklingen med barn och unga gått så käpprätt utför de senaste årtiondena? Inte bara i Sverige men i hela den utvecklade (och till allt större del mindre) utvecklade världen. Det finns dussintals orsaker men jag tar här bara upp de fem av de främsta.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/regelbundna-sovtider-ar-viktigast/
1. De rör på sig alldeles för lite
Det är bara att kolla på många av de barn och ungdomar du ser i din omgivning för att kunna dra denna slutsats. De är i alltför stor utsträckning antingen tunna och klena eller överviktiga/feta, ofta sittandes med en mobil, padda eller annan teknisk pryl i händerna. Många av dem varken går eller cyklar till skolan utan tar sig fram på elsparkcyklar som föräldrarna har köpt åt dem (hur ni föräldrar som gör detta åt era barn ens kan tänka tanken är för mig en gåta).
Denna lilla men väldigt viktiga extramotion stärker deras muskler och skelett, i synnerhet ifall de inte har någon idrottsaktivitet utanför skolidrotten. Att inte behöva ta sig fram för egen maskin ens under kortare sträckor gör dem bara svaga, bekväma, slöa och även lättirriterade den dag elsparkcykeln slutar fungera. Det är mer karaktärsdanande att tidigt lära ut att livet är jobbigt och oförutsägbart (även när man ska transportera sig) än att alltid predika minsta motståndets väg.
När jag växte upp i början/mitten av 1990-talet fanns det knappt någon överviktig (än mindre fet) person i skolklassen. Idag finns det åtminstone några stycken per skolklass, särskilt om du kollar på det stora landet i väster (USA).
2. De tillbringar för mycket tid framför skärmar
En annan sorglig utveckling är alla de barn man ser sitta med en mobil/padda i handen som de sedan aldrig kan släppa. Särskilt små barn som inte bör sitta framför skärmar överhuvudtaget men där föräldrarna valt den enkla vägen och låter dessa agera barnvakt. ”Jag är så stressad och trött just nu och det är så jobbigt att behöva leka och vara närvarande med sina barn” är några dåliga argument som ofta framförs av de lika dåliga föräldrarna.
Det blir därför många timmars skärmtid per dag dessutom, och till vilken nytta? Vilka färdigheter och sociala förmågor utvecklar barnen genom att sitta framför paddan/mobilen flera timmar om dagen som de inte får genom att leka med leksaker och interagera med sina föräldrar och/eller andra barn? De kan inte hantera den moderna tekniken vid så låga åldrar och gör därför bäst i att få den introducerad så sent som möjligt i livet.
Därmed är det inte konstigt att många barn och ungdomar idag helt tycks sakna de färdigheter som äldre generationer fick till sig tidigt och som hjälpte dem i deras personliga utveckling. Bland skärmgenerationens barn kommer dessa att tvärtom vara undantaget.
3. De lever alltför gräns- och kravlöst
För att kunna bli en fungerande samhällsmedborgare som inte med jämna mellanrum hamnar i klammeri med rättvisan och/eller skapar onödiga konflikter med sina medmänniskor för ingenting behöver man få gränser satta i livet, ju tidigare desto bättre. Många föräldrar är idag alltför dåliga på att sätta gränser för sina barn – antingen av ren slapphet eller av rädsla för att framstå som hårda, kalla och elaka – och resultatet blir förr eller senare diverse odrägliga beteenden som vi andra tvingas uppleva.
Det är klart som korvspad att barn som aldrig får några gränser satta – av varken föräldrar som omgivning – tror att det är okej att bete sig hursomhelst och närsomhelst. Detsamma gäller kravlösheten, för ställs det inga krav på barn och ungdomar kommer de aldrig att anstränga sig för att få någonting gjort. De behöver få lära sig tidigt att allting här i livet är inte roligt att göra, men är nödvändigt och behöver bli gjort för att familjen (och i längden samhället) ska gå runt.
4. De får aldrig (eller sällan) lära sig att förlora
Det kan låta snällt och omtänksamt att ge troféer/pokaler och första pris till alla som deltar i någon tävling i syfte att inte såra förlorarna, men det har snarare rakt motsatt effekt. De barn som är sämre på aktiviteten ifråga kommer inte att göra några ansträngningar för att bli bättre, de är ju redan bäst (utan att ha ansträngt sig) och detsamma gäller de som är bättre. De ser att allt jobb som de lagt ned på att bli bäst inte lönar sig eftersom alla får första pris ändå, och ger därför upp framtida satsningar på området.
Kort och gott, det fostras en kultur där barnen inte uppmuntras till vare sig hårt arbete eller ansträngningar för att uppnå ett större mål. Genom att istället låta någon vinna och någon annan förlora får barnen lära sig att man inte kan vinna varenda gång och att allting inte är över bara för att man förlorat ett enda slag. De kanske även upptäcker att de inte har fallenhet för aktiviteten och istället vågar testa något annat som passar deras förutsättningar bättre.
Genom att låta alla vinna hela tiden, förloras därför även nyfikenheten och upptäckarlusten.
5. De äter (och dricker) för mycket skräpmat
Jag vågar utan omsvep säga att ingen generation barn och ungdomar har ätit så mycket skräpmat som dagens. Bland alltför många av dem ska det småätas godis, chips och snacks (samt drickas läsk och energidrycker) nästan hela tiden mellan måltiderna, vilket är absurt. Det gör bara att de får i sig onödig extra-energi, äter mindre av den riktiga (mer näringsrika) maten och inte kan koncentrera sig på lektionerna. Med sådana kostvanor bygger man varken en stark kropp eller knopp och här är det återigen föräldrarnas ansvar att begränsa barnens tillgång på skräpmat.
Hur svårt kan det vara att ställa lite krav och ultimatum, eller att laga en enkel måltid från grunden?
När jag växte upp var det endast godis och läsk på lördagar, kalas och vissa högtider som gällde. Det var bra regler med tydliga gränser som dels gjorde att man fick öva sig på att invänta den framtida belöningen, men även gjorde det att man uppskattade godiset mycket mer när tillfället väl kom. Får man äta det när man vill så göds bara sämre karaktär, vanor och kortsiktigt tänk
Så kan utvecklingen vändas
Hur dystert det ovanstående sagda än må låta så är det inte på något sätt kört för framtida generationer, vilket dock förutsätter att utvecklingen vänds inom kort. Annars återstår bara alternativet att låta allting implodera för att sedan bygga upp något nytt och bättre från ruinerna. Kom ihåg, att det inte behövs någon rungande majoritet för att vända den. Det räcker med att en tiondel aktivt går i bräschen för att en förändring ska komma till skott.
Men hur ska då utvecklingen vändas när den redan har fortskridit så pass långt?
Helt enkelt genom att fostra barn och ungdomar till att göra motsatsen till allt det som har lett fram till förfallet. Med andra ord, genom att låta dem röra på sig så mycket som möjligt, ta bort skärmarna, sätta tydliga gränser och våga ställa krav, låta dem förlora emellanåt, och att försvåra tillgången till diverse skräpmat.
Här är det främst föräldrarnas ansvar att visa vägen och att ta sig tid och engagemang till att uppfostra sina barn ordentligt. Genom att göra det så fostrar de garanterat morgondagens ledare och giganter, vilket inte är alltför svårt med tanke på den låga konkurrensen. Ifall de flesta barn och unga har blivit så pass förslappade och degenererade är det ju i princip öppet mål att kunna glänsa och överträffa alla andra. De andra får då ett praktexempel att se upp till och som de gärna vill ta efter. Det är så snöbollen kan sättas i rullning.
Sedan är det till viss del även omgivningens ansvar att verka för den förändring man vill ska äga rum. Vill man se barn och ungdomar som beter sig bättre och anstränger sig mer sätter man inte bara gränser och ställer krav när så behövs. Man visar även upp de betydligt trevligare och mer tilltalande alternativen.
