Tillsammans med andra föräldrar grundade danska Christina Andersen Nordens första förening för en mobilfri barndom. Ett initiativ som sedan spritt sig till övriga nordiska länder, där antalet medlemmar växer stadigt. Andersen själv tror därför att smarta mobiler bland barn inte kommer vara något problem om två år.
Samhällsdebattören Tobbe Larsson har länge varit kritisk till de smarta telefonernas framfart och inflytande hos befolkningen. Därför är han mycket positiv till att dess motreaktioner nu börjar ta fart på allvar.
OBS! Artikeln är skriven i oktober i fjol och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/mobilfria-barnforeningen-har-blivit-succe/
Började med egna dottern

Andersens egen syn på de smarta mobilerna förändrades när hon i fjol (2023) hämtade sin femåriga dotter hos en kompis, vars åttaåriga storasyster hade suttit försjunken i mobilen i flera timmar. Efter att hon gjort efterforskningar på området tillsammans med sin make1, kände de instinktivt att något måste göras åt problemet så att inte fler barn drabbas.
Framförallt intresserade de sig för forskningen kring barn och ny teknologi. De tog även intryck av de mobilfria föräldraföreningar som startats i USA och Storbritannien, där tankegångarna överensstämde med deras egna.
Därför startade paret Nordens första föräldraförening för en barndom fri från smartphones (Smartphonefri barndom). För tillfället har föreningen närmare 3000 medlemmar runtom i Danmark och antalet växer stadigt.
– Det går i vågor. Vi kan se att fler anmäler sig efter föräldramöten i skolorna eller då mobiltelefoner varit ett tema i medierna. Det finns föräldrar som tänkt över de här sakerna på egen hand, men det finns också sådana som aldrig reflekterat över det förrän det tas upp på ett föräldramöte, säger Christina Andersen till DN.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/foraldrar-mot-mobilanvandande-24/
”Handlar om att förskjuta gränserna”

Kort efter att den danska föräldraföreningen startades, följde Sverige efter och idag är även Norge på väg att starta sin första förening. Själv tror Andersen att det bästa sättet att ändra på den existerande normen är att tillsammans med andra likasinnade, gradvis förskjuta gränsen för vad som anses ”normalt” när det gäller barn och mobiler.
Samtidigt lyfter hon vikten av solidaritetsförklaringen föräldrar emellan, där föreningens medlemmar uttalar viljan högt, både inför sig själv och andra. Ett tillfälle där de lovar att inte köpa en mobiltelefon till sitt barn förrän i åttan.
– Man kan se det som en form av socialt avtal. Men naturligtvis kan man kliva av om man ändrar åsikt eller om det plötsligt skulle släppas mobiltelefoner på marknaden som är mer ändamålsenliga än dagens.
Själv är hon optimistisk och tror att föräldrarna kan påverka beteendet mer än de tror. Därför tror hon att smarttelefoner bland barn inte längre är ett problem om två år.
Tobbe Larsson: ”Föreningen visar att det är möjligt”
Frihetsnytt kontaktade samhällsdebattören Tobbe Larsson för en kommentar gällande föräldraföreningarna och ifall han anser dem vara rätt väg att gå. Åtminstone om man vill få bukt med barn och ungdomars missbruk av smarta telefoner.

Vad anser du om bildandet av dessa föräldraföreningar?
Det är en väldigt positiv utveckling såhär långt. Därför hoppas jag verkligen att det startas fler sådana framöver.
-Är de rätt väg att gå, även framöver?
Absolut! Men det handlar inte bara om barn och ungdomar. Det finns ju även många andra grupper i samhället som behöver få både hjälp och stöttning för att kunna bli fria från mobilberoendet.
-Kan det finnas några baksidor med föreningarna?
-Inte som jag ser det i nuläget, men det lär i sådana fall märkas med tiden. Ifall brister och luckor uppstår framöver, får man ta dem då (när de väl kommer).
-Vad mer behöver göras tror du, för att få större kontroll över problemet? (dvs mobilberoende bland barn)
-Att samhället stöttar initiativ av detta slag betydligt mer än idag, såväl ekonomiskt som på andra sätt.
- När de gjorde efterforskningarna fick de bland annat veta att många danska barn får sin första telefon redan när de går i tvåan. [