När Midsommarhelgen nalkas är det inte enkom traditionellt firande som står på många svenskars agenda. För många är det även förenat med ett kraftigt alkoholintag utöver nubben och ölen till midsommarmaten. Något som ofta resulterar i stort elände för såväl individen som många närstående. Att detta meningslösa supande ändå fortgår bland så många svenskar säger ganska mycket om den rådande folk(o)hälsan.
Artikeln är skriven i juni i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
–https://frihetsnytt.se/vad-ar-meningen-med-att-supa-pa-midsommarafton/
OBS! Denna artikel är inte till för att moralisera, komma med pekpinnar på hur folk ska leva sina liv eller fira sin Midsommarafton. Detta är helt upp till var och en att bestämma. Dock har jag en del tankar och funderingar kring hur vissa destruktiva vanor och traditioner tycks fortleva, även i överflödets och bekvämlighetens tidevarv.
Ljusets och grönskans högtid
Det är många som säger att Midsommarafton borde vara den egentliga nationaldagen, vilket är ett påstående som jag till stora delar kan hålla med om, även om jag vill behålla den nuvarande nationaldagen. Det är årets ljusaste tid, särskilt för oss nordbor där kontrasterna mellan vinter och sommar är enorma. Man kan jämföra det med himmel och helvete då en varm, solig junidag känns som paradiset medan en blöt, blåsig och slaskig decemberdag kan kännas som Mordor.
Ser man till världsbefolkningen uppdelad efter latitud (breddgrad) är det bara några få promille som bor på våra breddgrader och får möjlighet att uppleva såväl den mörkaste vinter som den ljusaste sommar.
Midsommartiden är även grönskans och växtlighetens högtid då buskar, blommor och naturen prunkar och står i full prakt. Likaså djurlivets med fågelsång vart man än går. Det är ju ett av skälen till att vi firar Midsommar faktiskt. För att högtidlighålla att det är livets och fertilitetens högtid.
Hursomhelst är det underbart (och lätt) att leva vid denna högtid då det är ljust i princip dygnet runt, man har mycket energi och inte behöver gå omkring i tunga kläder och skor. Fastän man är medveten om att dagarna därefter bara blir kortare är det inget man tänker på förrän mörkret börjar återkomma i augusti.
Likaså supandets
Den mindre trevliga sidan av Midsommarfirandet, såväl som de flesta sommarfester, är det stora intaget av alkoholhaltiga drycker, vilket bland annat Systembolagets statistik visar. Nu menar jag inte måttligt intag i form av en snaps, öl eller ett glas vin till maten, utan ett alkoholintag som syftar till att man ska bli riktigt berusad. Helst såpass packad att man inte kan stå, gå eller komma ihåg vad man gjorde kvällen innan.
Supandet verkar för många vara en sorts obligatorisk ritual som hör Midsommar och andra högtider till. Vill man inte göra det är man antingen gravid, frikyrklig, religiös eller bara konstig och tvingas i flera sammanhang gå i försvarsställning för att man inte vill dricka alkohol. På så sätt kan högtiden även bli väldigt ensam för de som vill avstå alkohol och inte behöva umgås med en massa berusade personer. Åtminstone ifall de inte har några sådana personer i sin umgängeskrets.
Inte bara fest och glädje
Det tragiska är att det är här som många ungdomar – en stor del av dem minderåriga dessutom – gör sin alkoholdebut och/eller testar att bli riktigt berusade för första gången. En debut som ofta leder in på fel spår i livet och gör att en hel del begåvning och potential går förlorad. Alkoholvanorna blir sedan kvar i många år och skapar på sikt ännu fler problem. Flera av dem – såsom många krämpor och hälsoproblem – blir oftast inte synliga förrän långt upp i åren och då kan det vara för sent att reparera skadorna som uppstått.
Tro mig, jag har sett så många begåvningar från min uppväxttid gått förlorade, bara för att de drogs in i grupptrycket att börja supa och festa innan de ens var myndiga. Ungdomar som hade kunnat bli rikskända idrottsstjärnor, artister, konstnärer och företagsledare, om de inte supit bort sin talang i unga år. Som lök på laxen har de förlorat mycket av sin hälsa, åldrats i förtid och ser redan ut som att de är närmre 60 år gamla istället för 40.
Som om ungdomssupandet inte vore tragiskt nog – även om det minskar – är det många fullt vuxna människor i medelåldern som inte kan kontrollera sitt alkoholintag. Polis och räddningstjänst brukar vid denna högtid få in många telefonsamtal om alkoholförgiftning, olyckor, slagsmål, skadegörelse och alla barn som far illa, på grund av de vuxnas supande. Kan man som förälder inte nöja sig med ett glas eller två på midsommar bör man kanske söka professionell hjälp.
I egenskap av nykterist blir jag glad i själen av vetskapen om att mina framtida barn aldrig kommer behöva se sin pappa full – eller ens salongsberusad – på Midsommarafton eller andra stora högtider. Det är i sammanhanget glädjande och värt att tillägga att årets Midsommarafton var lugnare än vanligt.
Varför fortgår det?
Sedan undrar nog vän av ordning hur detta redlösa supande kan fortgå, år efter år, fastän vi har vetskapen om och statistiken över alla skador som det orsakar. Inte minst på folkhälsan. Jag tror att det finns flera orsaker till detta men jag ska här nämna de tre vanligaste.
För det första lever vi i ett förbuds- och kontrollsamhälle där allting som enligt staten och myndigheterna är farligt, ska förbjudas eller starkt begränsas. Det är en fin tanke men med tanke på att det bara är högst någon tiondel som inte kan kontrollera det förbjudna/farliga, så får alla andra ta smällen istället.
Då blir det en rebellisk akt att ägna sig åt det farliga bara för att man vill visa att man vågar trotsa staten och alla dess påbud och förbud, som med alkoholen. Det är en av få tillfällen som svenskarna vågar säga vad de verkligen tycker och tänker.
För det andra tror jag – eller är snarare övertygad om – att svenskarna som folk mår mycket dåligt, såväl fysiskt som psykiskt. Ett folk som är friskt, sunt, vet var de kommer ifrån och vart de är på väg1 behöver inte regelbundet bedöva sig med diverse substanser för att ta sig igenom vardagen och livet. Att svenskarna gör det titt som tätt är ett tecken på tomhet, rotlöshet och flyktbeteende . Man super för att glömma livet och det som är jobbigt, om så än bara för en kväll, vilket är ett tecken på att det finns djupa sår inombords som inte har läkt eller bearbetats.
För om man mår fysiskt, psykiskt och själsligt bra, vad finns det då för mening med att supa eller inta substanser av olika slag?
Alternativ finns
För det tredje tror jag att många är rädda för att testa de många, alkoholfria alternativ som finns. Alternativen innebär ju att man är nykter och behöver stå för varje ord och handling som man utför och inte kan skylla på någon alkohol. Många är nog rädda för detta ansvarstagande men även för att man kanske tvingas glida ifrån sin umgängeskrets som man kanske har supit med i flera år och är de enda ’vänner’ man har.
Det kan vara väldigt svårt att bryta upp gamla bekantskaper för nyare och bättre. Särskilt ifall man umgåtts med dessa människor sedan barndomen, men göra förändringarna bör man. Åtminstone ifall man vill växa som människa och kanske leva ett rikare liv, som inte bara handlar om supande och festande.
De som säger att det inte finns några robusta alternativ har inte ens försökt eller kollat sig omkring. För gör man det (särskilt i nyktert tillstånd) ser man att det finns så mycket omkring en att man inte vet var man ska börja. Kolla bara på alla barn som leker och har det roligt på Midsommar. De dricker ingen alkohol och verkar ha det hur roligt som helst.
Det kanske är dags att ta bort skygglapparna och istället ta fram barnet inom dig. Jag säger inte att du som läser detta ska bli nykterist men våga åtminstone testa en månad eller två utan alkohol och se hur du mår vid testperiodens slut.
Tänk på helheten
Sist men inte minst, försök att tänka på vad du själv vill ha ut i slutändan. Inte bara Midsommarfirandet men livet i övrigt. Är det verkligen värt att hälla i sig ett gift under några timmar, bara för att må pyton dagarna efter och inte få någonting utfört?
Samtidigt som du försämrar utsikterna till ett friskt, rikt liv, med hälsa och livskvalité.
Det är väl mycket trevligare att komma ihåg Midsommarafton och dessutom vara klar i knoppen (och kroppen) dagarna efter?
När det väl kommer till kritan så kan du faktiskt inte göra någonting i livet utan hälsan och då spelar det ingen roll hur rik eller fattig du är.
