En europeisk huvudstad som i mångt och mycket förknippas med dekadens, droger och förlustelser av alla dess slag, kanske inte står särskilt högt på listan bland turisterna som uppskattar högkultur och historia. I Amsterdam finns det dock så mycket vackert och historiskt att beskåda nästan överallt, att man utan större svårigheter kan stänga ute de flesta nedbrytande inslagen i gatubilden.
OBS! Bilden är skriven i januari i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/kronika-amsterdam-hogkulturens-och-dekadensens-huvudstad/
Första besöket någonsin
Trots sin geografiska närhet till Sverige och Norden – inte minst fågelvägen – var Amsterdam länge en av de europeiska huvudstäder som jag inte hade besökt, även om möjligheten funnits i flera år. Varför jag inte fått tummen ur kan jag nog inte ge ett bra svar på, men sannolikt beror det på att huvudstaden inte klingar lika exotiskt som många andra på vår kontinent. Åtminstone inte om man letar efter hyfsat väder och lägre priser än hemma.
Det var åtminstone läget fram tills förra helgen (den 17 januari) då jag äntligen gjorde slag i saken. Flygresan dit tar ju trots allt inte mer än två timmar (i värsta fall) och jämfört med Arlanda ligger Schiphols internationella flygplats bara två mil från den nederländska huvudstaden. Därtill är kommunikationerna utmärkta med tågbiljetter från flygplatsen för endast 5-6€ (enkel resa) om man förköper dem på nätet. Arlanda Express borde med sina biljettpriser döpas om till Ali Baba-Express 1, med 340 kronor för en enkel resa.
Men vad var det då som till sist drog mig till den nederländska huvudstaden? Många skulle nog tro att jag i egenskap av ensamresenär reste dit på en så kallad rök- och gökresa. Det vill säga en resa där man testar braj och annat småknark, och sedan avslutar den påtända dagen med att botanisera bland utbudet i det ökända Red Ligh District (Rosse Buurt). Då undertecknad inte ens dricker alkohol eller koffein, eller vill riskera att falla ned i vällustens djupa avgrund, var det inget av ovanstående jag var där för.
Nej, det var snarare för att se på lite av de världsberömda konstverken från några av landets mest omskrivna konstnärer – Vincent Van Gogh, Rembrandt Van Rijn och Johannes Vermeer. Samt för att uppleva stadens historia och fantastiska – och samtidigt lite udda – arkitektur som jag fram tills besöket endast hade sett i filmer och på bilder.
Arkitektur som måste upplevas…
Innan man har satt sin fysiska fot i Amsterdam tror man lätt att stadens vackra arkitektur – åtminstone den som finns i centrumkärnan bland kanalerna – inte ska ha någon större inverkan på ens sinnen. Där misstar sig nog de flesta grovt, för när man väl befinner sig där, mitt ibland den, är det som att ingenting annat existerar för stunden utom de där vackra gamla sten- och tegelbyggnaderna. Inte ens det väder och vind som kanske pinar en för stunden.
De vackra byggnaderna och kyrkorna i holländsk renesässansstil, gotik, expressioniststil, jugend och barock är verkligen näring för den svältande själ som vant sig alltför mycket vid förfärlig och nedbrytande brutalism-arkitektur över tid. Det är som att man på ett ögonblick får förnyad energi, glädje och kämpaglöd som kort därinnan befann sig på sparlåga. Tänk att det fortfarande finns så mycket vackert bevarat i vårt västerland som på några få årtionden besudlats med allsköns fularkitektur, dekadens och inte minst människorna som gjort förfallet möjligt.
Samtidigt slås man av att allt detta majestätiska är skapat och byggt av tidigare generationers nederländare. Men varför är detta så speciellt undrar kanske gemene man? Just för att de inte bara är ett broderfolk på vår kontinent utan kanske det broderfolk utanför Norden som – jämte tyskarna möjligen – står oss absolut närmast i alla avseenden. Såväl etniskt, kulturellt, lingvistiskt och historiskt.
Det är allt detta vackra, bestående och tidlösa som många av oss européer och västerlänningar kämpar för att bevara inför kommande generationer. Det kan endast bevaras, försvaras och återskapas av européerna själva. Aldrig av helt främmande folkgrupper. Lika lite som vita västerlänningar kan bevara och försvara främmande folkgruppers kulturer, historiska monument och arkitektur. På tal om historiska monument.
Historiska platser och konstskatter
Var man än rörde och vände sig i huvudstadens centrum så fanns det gott om historiska platser, i princip överallt. De flesta av dem var dessutom en fröjd för sinnena och själen. Att beskriva dem alla i text skulle ta månader – om inte år – då Amsterdam innehar över 6500 monument, vilket inkluderar byggnader, kyrkor, broar, husgavlar och andra fasta objekt (såsom statyer, skulpturer och minnestavlor). Lite speciellt i sammanhanget är att staden firar 750 år i år, vilket uppmärksammades på många av de längre gatorna i centrum.
Det fanns helt klart många personliga favoriter som tilltalade en lite extra och då menar jag inte bara de världsberömda sten- och tegelhusen längs kanalerna. Dessa vackra byggnader som jag hade äran att cykla längs under stora delar av helgen på plats. Till skillnad från många andra storstäder i Västeuropa, klarade sig Amsterdams centrum undan större bombräder, artilleri och strider under bägge världskrigen. Undantaget de fyra tyska bomber som släpptes över staden i 11 maj 1940 och dödade 44 personer (och skadade 79).
I princip alla kulturskatter finns därför bevarade, för oss alla att kunna beskåda och uppleva.
Stadens äldsta byggnad – De oude kerk (gamla kyrkan) – i vacker nygotik, blev färdigställd redan 1306 och har därmed varit med från stadens begynnelse i slutet av 1200-talet. Därtill finns det berömda nationalmuséet Rijksmuseum med alla sina konstskatter, Sankt Nikolaj-kyrkan, kungliga palatset, Centralstationen, Damtorget, Rembrandts hus, konserthuset, Stadsschouwburg, Van Gogh-muséet och mycket mer.
Själv gjorde jag ett besök på bland annat Rijksmuseum, Van Gogh-muséet och Sankt Nikolaj-kyrkan. Det enda tråkiga var att min förbeställda biljett på Van Gogh muséet endast gällde i lite mer än 1 ½ timma (från 15:15 till klockan 17). Med facit i hand hade jag behövt minst en timma till, så att jag hade fått en chans att kolla på de andra konstutställningen också. Valet stod dock mellan ett kort besök eller ingenting alls, så det var trots allt inte särskilt svårt.
Att få stå helt ensam framför några av de stora Van Gogh-målningarna innan stängningsdags var lite magiskt och speciellt, på ett sätt som är svårt att beskriva. Det är något särskilt att befinna sig helt allena framför dessa världsberömda och ovärderliga konstverk.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/basta-sommaren-hittills-2024/
Blandat med dekadens och förfall
Dessvärre måste jag erkänna att Amsterdam, liksom alla andra större städer i västra och norra Europa, har likartade problem i form av massinvandring, påtvingad mågkultur, gängkriminalitet, ökad otrygghet och moraliskt förfall överlag. Med påtvingad mångkultur menar jag inte några asiatiska eller mexikanska restauranger som finns lite här och var. Sådan begränsad mångkultur kan nog de flesta av oss leva med.
Jag menar snarare de horder av aggressiva, unga män i stridbar ålder (15-40 år) – vanligtvis från MENA-länderna – som gör våra gator och samhällen otrygga och farliga. Dessa verkar finnas i varenda västeuropeisk stad numera, med politikernas goda minne. Denna ’kulturberikning’ blir ännu mer påtaglig i ett tätbefolkat land som Nederländerna där det alltid är mycket folk i rörelse. Landet är till ytan endast en tiondel så stort som Sverige, men innehar samtidigt nästan 18 miljoner invånare. Därför bör man vara varsam med vart man rör sig i staden, särskilt efter mörkrets inbrott.
Det finns dock hopp då holländarnas frustration och vrede mot invasionen växer för varje dag. I synnerhet som de ekonomiska förutsättningarna blir tuffare och allt fler inte har något att förlora. Detta brukar vara grogrunden för de nödvändiga omvälvningar som sedan sker. Vi såg ju hur resolut landets bönder agerade när de såg sitt levebröd hotat av de egna politikernas messiaskomplex om minskade utsläpp av ’växthusgaser’. Samtidigt står de öst- och centraleuropeiska länderna fortfarande emot migrantinvasionen och de klåfingriga EU-byråkraters direktiv.
Utöver detta drar stadens Red Light District och så kallade Coffe-shops till sig många sex- och drogturister. Dessa verkar mestadels bestå av unga män och kvinnor från de brittiska öarna som åker till Amsterdam på svensexor, möhippor och liknande. Jag har ingen statistik som bekräftar detta, men det var åtminstone intrycket man fick när man såg vilka det var som rökte på och vilket språkbruk de hade. Vart man än gick i stadskärnan så fanns den fräna lukten av braj närvarande, likaså alla sex- och erotikbutiker längs gatorna.
Man kan verkligen säga att det är en kontrasternas stad. Å ena sidan innehar den mängder med ovärderliga konst- och kulturskatter som är världsberömda och när hela ens själ, samtidigt som dekadensen och förfallet (materiellt, kulturellt som själsligt) är ytterst påtagliga.
Hemsk kyla och härliga cykelturer
Om man bortser från ovanstående så var kanske den fuktiga och råa kylan det största problemet. Åtminstone rent fysiskt. När jag lämnade Sverige trodde jag inte för något i världen att klimatet i Amsterdam skulle vara kyligare och råare än hemma. Detta må vara sant om man jämför med en genomsnittlig vinterdag i bägge städerna, men nu avvek vädret lite från det normala och köldchocken var ett faktum.
De 3-4 plusgraderna hemma kändes förhållandevis milda jämfört med Amsterdams 0-gradiga fuktiga och gråa väder, med en tät dimma som inte helt ville släppa taget förrän under hemresedagen. Den kylan gick igenom alla vinterkläder, inte minst vantarna, vilket bidrog till stundom stelfrusna händer under resan. En torr, kylig vinterdag med 10-12 minusgrader, var ingenting jämfört med denna råa kyla. Det är inte många gånger som en kopp té eller varm choklad smakade så gott och var så välbehövligt som under denna helg.
Ett annat plus i kanten var givetvis stadens många cykelvägar och cykelstråk, som gjorde att man snabbt kunde ta sig igenom de olika stadsdelarna. Därav mitt beslut att under två dagar hyra en cykel och ta mig runt i staden. Det var något jag inte ångrade då trampandet samtidigt bidrog till att jag inte frös ihjäl den helgen. Att hyra en enkel stadscykel med några få växlar, är dessutom billigt (särskilt om man förskottsbetalar på nätet) då cykeluthyrarna är många till antalet och slåss om kunderna med diverse erbjudanden.
Som fotgängare får man verkligen se upp vid alla trottoarer och korsningar då cyklisterna har företräde och inte alltid hinner uppmärksamma – än mindre stanna – för alla som råkar korsar dess väg. Väldigt få cyklar dessutom med hjälm på huvudet. Detta kan tyckas farligt men jag måste ändå erkänna att hänsynen bland cyklisterna i Amsterdam var betydligt större än hemma i Stockholm, där djungelns lag oftare verkar råda. Dessutom såg man knappt några av de förhatliga elsparkcyklarna, vilket var mycket glädjande.
Kan varmt rekommenderas
Trots det ganska dyra prisläget (genomsnittliga Stockholmspriser) och det uppenbara förfallet lite här och där, kan jag på det stora hela verkligen rekommendera ett besök till den nederländska huvudstaden. Fördelen med att åka i januari-mars (innan tulpanerna blommar i april) är att det är lågsäsong, vilket gör att priserna på logi och flygbiljetter blir betydligt billigare.
Dock får man räkna med halvtrist väder och kyligt/blött klimat, vilket samtidigt gör besöken inomhus – på konstgallerierna och restaurangerna – desto mysigare. Åker man dit mellan april-oktober, i synnerhet under sommarmånaderna, får man räkna med högre priser på allting och betydligt fler turister än mitt i vintern.
Med det sagt, skulle jag någon gång även vilja besöka staden under sommarhalvåret, för att se hur staden ser ut när den grönskar och sjuder av (natur)liv
- Detta med avseende på den litterära figuren ”Ali Baba och de 40 rövarna”
