Såhär i juletider dyker de upp i tidningarna och TV-sofforna igen, precis som de gör varje år. Det vill säga, alla råd och tester av de goda drycker som hör julen till. Mestadels alkoholhaltiga sådana. För den frosserisvage kan dessa vara svåra att motstå men för undertecknad lockar de inte alls, hur exklusiva de än må vara. Nackdelarna med att åter konsumera alkohol är för egen del alldeles för många i förhållande till fördelarna.
Tanken var att denna artikel skulle ha skrivits lagom till årsdagen kring den 10-11 november, men då lättare sjukdom, nyhetsartiklar och annat stod i vägen, fick den skjutas på framtiden. De senaste veckorna har även inneburit lite extra välbehövlig reflektion angående ämnet. Julen är trots allt den högtid där flest svenskar far illa av denna socialt (och legalt) accepterade drog. Inte minst de som befinner sig i en medberoende-situation.
OBS! Artikeln syftar inte till att agera tillrättavisning eller livsstilsguide. Ni läsare har all frihet att själva bestämma hur ni ska leva era liv och i detta lägger jag inte någon värdering. Det som ni läser nedan är enbart mina egna tankar och reflektioner på alkoholområdet.
Artikeln är för övrigt skriven i december i fjol och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/opinion-13-manader-som-alkoholfri-och-vill-sa-forbli/
Supandets högtid
Att julen är den högtid (jämte midsommar möjligen) där svenskarna konsumerar som mest alkohol, finns det många belägg för. Man behöver inte ha Systembolagets försäljningsstatistik svart på vitt, för att inse att så är fallet. Det är bara att se sig om i livsmedelsbutikerna eller på stan, så hör man snart kassarna med de klirrande flaskorna. För många är just julens alkoholhaltiga drycker synonymt med smaksensationer, fest, glädje och gemenskap.
För andra dock – särskilt barn och ungdomar som växer upp med missbrukande föräldrar och/eller närstående – kan julen vara årets jobbigaste och mest betungande högtid. För dessa kan det bli en utdragen period när man går på helspänn och förbereder sig mentalt på det som komma skall. Om det ens går att förbereda sig vill säga. För dem blir alkoholen snarare synonymt med ett skoningslöst gift som tar såväl deras föräldrar som korta barndom ifrån dem.
Även om undertecknad hade turen att växa upp i ett hem utan missbrukande föräldrar, har min syn på alkoholen ändå – även i juletider – varit av det mer negativa slaget. Kanske har denna syn påverkats av att jag i min barn- och ungdom sett alltför många vänner, bekanta och grannar som farit illa av detta gift. Samt att jag sällan sett personerna ifråga som några förebilder.
Det ska börjas i tid
Som många av er kanske vet är jag född i slutet av det Kalla kriget och det glada 80-talets högkonjunktur, blott ett och ett halvt år innan Berlinmuren föll. För de av oss som gick i högstadiet och gymnasiet åren efter millennieskiftet var alkoholen ständigt närvarande. De spritfester och fyllor som ägt rum, var något det snackades mycket om i skolkorridorerna. Samt vilka som hade äldre syskon (eller föräldrar) som kunde tänka sig att köpa ut dessa drycker.
Oftast verkade dessa (de som var ”inne”) dessvärre vara personlighetstyperna som alltid hamnade i problem eller drama av olika slag. Ej heller verkade de särskilt eftertänksamma eller karaktärsstarka. De var typerna som med lätthet lät sig dras med i grupptrycket och sedan fick betala med en rad besvärliga konsekvenser. Fest- och helgsupandet var därmed inte en livsstil som lockade undertecknad. Särskilt inte som jag ännu växte och höll på med idrotter av olika slag.
Därför dröjde det ganska länge innan jag vågade testa alkohol i någon större mängd. Visst hade man testat en folköl eller ett glas whiskey i åttan/nian, där den skarpa, beska alkoholsmaken knappast gjorde mig mer övertygad. Däremot minns jag det som igår, de där två första tillfällena som jag fick i mig lite för mycket.
Två skräckfyllda förstaupplevelser
Den första gången var på avslutningen i nian, då jag ganska nyligen var 16 år fyllda. En klasskompis brorsa hade köpt ut ett gäng starka Kopparbergs cider (på 7,5 procent) och när jag hade druckit nästan hela burken sade det bara pang i knoppen. Det var en otäck känsla att delvis förlora kontrollen över mina rörelser, och turligt nog var det denna ryggmärgsreflex som gjorde att det inte blev mer den kvällen.
Även om jag bara blev salongsberusad, kände jag mig knappast frestad till att supa till rejält. Särskilt inte när jag såg en i parallellklassen som låg där i diket, 200 meter ifrån avslutningsfesten och knappt kunde resa sig upp. Den sommaren (2004) blev det därför bara någon öl här och där under en språkresa i Frankrike. Det var just känslan av att jag delvis blev någon annan i samband med alkoholförtäringen, som avskräckte mig från att supa till.
Den första fyllan skulle däremot dröja ända till julfesten i tredje ring på gymnasiet. Här var det jag som lät mig dras med i grupptrycket och fick i mig en handfull drinkar den där decemberkvällen. Dagen efter, kräktes jag flera gånger och mådde pyton resten av helgen (festen ägde rum på en torsdag ska sägas), inklusive bortdomnad känsel.
Där och då bestämde jag mig för att hädanefter supa så sällan som möjligt, även om det skulle göra mig impopulär och kräva alla möjliga svepskäl och undanflykter.
Ger men längre fram i livet
Efter den kvällen blev alkoholen mestadels ett måttligt inslag i mitt liv under de kommande 17 åren. De få gånger jag krökade till var så fyllda med utdragna bakfyllor, sömnbrist och ångest att jag knappast ansåg dem vara värda de där få timmarnas partajande. Förlorad kontroll över mig själv var för övrigt ännu ett skäl till att jag såg supandet som meningslöst.
Det var först efter en sådan utekväll för sju år sedan – när jag dessutom blev blåst på taxin hem – som jag bestämde mig för att aldrig bli berusad igen. Det löftet har jag hållit sedan dess, men det skulle dröja sex år till innan jag gav upp de alkoholhaltiga dryckerna helt.
Mycket tack vare att jag började se hälsoeffekterna hos de före detta klasskompisar, vänner och bekanta som började supa i unga år. Många av dem såg ganska slitna, trötta och inte minst betydligt äldre ut än sina 33-36 år. Då slogs jag själv av tanken på de eventuella hälsofördelar som kanske komma skulle ifall jag avstod helt. Det var åtminstone värt att försöka ett tag.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/meningen-med-att-supa-pa-midsommar/
Det började som ett test
När jag den där novemberkvällen i fjol bestämde mig för en så kallad vit månad – åtminstone fram till Lucía – hade jag ingen aning om vad som komma skulle. Den där ölen som jag tog i Vasastan skulle (mest sannolikt) bli den sista alkoholhaltiga dryck som jag medvetet konsumerade. Det tog ungefär 9-10 dagar innan jag började få något som kändes som en energiinjektion och några dagar senare kände jag mig betydligt mindre småirriterad och ängslig än två veckor tidigare. Dock fanns det ett litet sug efter en kall öl måste jag erkänna.
Under de följande veckorna kom fördelarna på löpande band, med stabil, jämn energi, obefintlig ängslan och ångest och framförallt bättre sömn. Inte minst personbästat på maran som slaktades med nästan fem minuter. Under de första fyra veckorna kändes livet betydligt lättsammare och mer glädjefyllt än någonsin tidigare och när månadsdagen inföll beslutade jag mig för att testa 100 dagar. Något som skulle bli en utmaning då julen är en högtid med en massa goda drycker som lockar.
Dock gick det långt över förväntan och på självaste Julafton var julölen, glöggen och mumman, ingenting jag saknade särskilt mycket. Det kändes tvärtom bra att vakna upp på juldagen och endast vara lite lätt seg av allt socker man konsumerat. Något som jag från tidigare år mindes var betydligt jobbigare efter alkoholkonsumtion. Även måttlig sådan.
Blev permanent
När sedan 100 dagar hade passerat beslutade jag mig för att testa upp till ett halvår, vilket gick utan problem. Därefter tog jag beslutet att testa ett helt år som nykterist, vilket förflöt precis lika smärtfritt, trots alla öl- och cidersorter som lockade under sommarmånaderna.
Det räckte med att beskåda hur trasiga många svenskar blev på sina sommarsemestrar (i samband med alkoholkonsumtionen) för att öka på min motivation ytterligare.
Även om min sommarsemester blev väldigt kort (endast två veckor) fann jag den ovanligt njutbar i alkoholens frånvaro. Inte heller på kräftskivan fanns det något sug efter vare sig starköl eller snaps. När årsdagen sedan närmade sig kunde jag konstatera att året som alkoholfri hade berikat mitt liv på så många sätt att jag inte längre hade något sug att gå tillbaka. Att kunna vara helt närvarande i stunden, utan någon som helst påverkan av droger, eller spår av dessa i kroppen, var belöning nog.
Har fått tillbaka tusenfalt
Många av de som länge funderat på att sluta dricka alkohol, men inte klarat av det, misslyckas sannolikt för att rädslan tar över. Det vill säga rädslan för det okända och ovetskapen om vad som komma skall. Man vet vad man har men har inte en aning om vad man får vid ett längre uppehåll. Många räds också frånvaron av de smaksensationer som många alkoholhaltiga drycker – enligt dem själva – utgör.
För andra kan stigmat av att kanske framstå som en ”före detta alkoholist” eller ”problemdrickare” vara skäl nog till aldrig våga sig på ett längre uppehåll. Man vet inte heller hur familj, vänner, kollegor och bekanta kommer att reagera när man ger dem beskedet om ett längre alkoholstopp. Kommer de att överge mig, tycka jag är konstig eller tråkig som väljer att testa detta?
Undertecknad hade själv några av dessa farhågor och samtliga av dem var (med facit i hand) ganska ogrundade och framförallt uppförstorade. För egen del har det 13 månader långa uppehåll tagit livet till helt nya nivåer, som gjort att jag fått tusenfalt tillbaka. Bland annat:
- En sundare syn på och inställning till alkohol. Likaså livet i övrigt.
- Bättre sömn och kraftigt förhöjd livskvalité
- Bättre livsstilsval på det stora hela
- Förbättrad ämnesomsättning och näringsupptag
- Bättre närminne och tankeförmåga
- Mat som smakar betydligt mer än tidifare
- Förbättrade och stabilare relationer
- Förbättrad förmåga att stå emot frestelser
Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Vågar du själv ta steget och testa ett månadslångt uppehåll någon gång?
