Nya näringsrekommendationerna – stora delar nonsens

..som dikteras av ideologier – del 1

För några veckor sedan, den 20 juni, publicerades den sjätte utgåvan av nordiska näringsrekommendationerna (NNR) som för första gången innehåller vetenskapliga rekommendationer för både hälsa och miljö. Problemet med dem är att de knappast verkar baserade på seriös vetenskap och sunt förnuft utan snarare på moderna ideologier och agendor som är starkt pådrivna uppifrån.

Länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/nya-naringsrekommendationerna-stora-delar-nonsens/

Vad är NNR?

De nordiska näringsrekommendationerna (NNR) har sedan 1980-talet tagits fram som en del av ett nordiskt samarbete i syfte att ge ut kostråd och rekommendationer i de nordiska länderna. Dels till allmänheten (vuxna, barn och gravida) men även som underlag för myndigheter och arrangörer av offentliga måltider. Det som anges i rekommendationerna utgör därför en sorts mall för de måltider som sedan lagas i offentlig regi. Det blir alltså underlag för den mat som våra barn, äldre och sjuka serveras på offentliga institutioner.

Så tas de fram

Arbetet med NNR leds från Norge och finansieras av Nordiska ministerrådet, där Livsmedelsverket ingår i projektgruppen som tillsammans med myndigheter från övriga nordiska länder planerar och genomför revideringen. De fem nordiska länderna har därmed tillsammans arbetat med revideringen av NNR som har varit ett mycket omfattande arbete. Enligt Livsmedelsverket har mer än 400 forskare och experter varit involverade i översynen där ledande forskare och experter inom varje område har engagerats, främst från de nordiska länderna.

Dessa experter ska för övrigt (sägs det åtminstone) vara antagna på basen av sina strikt vetenskapliga meriter, efter jävsgranskning. Något man gör för att undvika att experterna är påverkade av olika intressen. Forskarnas slutsatser har slutligen presenterats i ett femtiotal vetenskapliga underlag där både underlagen och förslag till nya näringsrekommendationer har varit ute på remiss. Samtliga remisser har varit öppna för alla att svara på vilket ska vara en garant för att arbetet är öppet och transparent.

Att arbetet med att ta fram den nya upplagan varit omfattande råder det inget tvivel om, dock kan man fråga sig vilka experter och forskare som varit involverade i arbetet och ifall de verkligen varit så neutrala och professionella som det påstås. Det vill säga opåverkade av diverse intressen och ideologier. Jag (och många andra) hyser starka tvivel om detta på grund av några enkla skäl.

Dels det faktum att miljömässig hållbarhet får så pass stort utrymme, fastän det, (åtminstone i detta fall) sker på bekostnad av de livsviktiga mänskliga näringsbehoven. Det andra är de faktiska rekommendationerna som anges, vilka knappast är förenliga med optimal mänsklig hälsa. Jag vill till och med gå så långt som till att fråga ifall det funnits något sunt förnuft, civilkurage och opartiskhet närvarande under arbetets gång överhuvudtaget?

Vilken påverkan har de?

För hade ovanstående funnits hade arbetet med den nya upplagan pausats, utretts och skjutits upp vid minsta misstanke om möjliga intressekonflikter och ideologiska styrningar. Så har inte varit fallet vilket är ytterst beklagligt då näringsrekommendationerna har en stor påverkan på den mat som serveras i offentliga inrättningar, såsom daghem, skolor, sjukhus och äldreboenden. Det som bestäms i rekommendationerna blir mer eller mindre den mat som sedan tillagas och serveras till våra barn, äldre och sjuka.

Det betyder att ifall de faktiska mänskliga näringsbehoven får stå tillbaka till förmån för nutida ideologier, utopier, trender och modeord (såsom klimatalarmism, ’hållbar utveckling’, ’CO₂-neutral’, ’klimatanpassning’, ’klimatsmart’, ’klimatpositiv’ och så vidare) är vi snart riktigt illa ute. Åtminstone de som dagligen eller flera gånger i veckan får sin mat via offentliga inrättningar och inte har mycket till val än att äta det som ges. De är mer eller mindre utelämnade till det som stipulerats i NNR:s nya upplaga, hur undermåligt det än må vara.

Leder rekommendationerna till undernäring över tid kommer vi snart att få se allt fler larmrapporter om undernärda barn, åldringar och patienter som istället för att få i sig den föda som behövs för att bygga upp kroppen och knoppen, ska ges mer av samma undermåliga vara. Dessvärre finns det mycket som talar för att de nya rekommendationerna inom kort kommer att leda till undernäring ifall de blir underlag för den mat som lagas inom offentliga inrättningar.

Detta är ytterst beklagligt för det kommer att vara de svagaste i samhället som drabbas hårdast av denna ideologiska iver och strävan efter att ständigt vara bäst i klassen, åtminstone i diverse globala och politiska organisationers ögon. Varför ha civilkurage och orka stöta sig med andra ’experter’ i arbetsgrupperna och därmed riskera utfrysning och i värsta fall en raserad karriär när man istället kan hålla tyst, få medhåll från sina överordnade och få en ytterst bekväm och förmånlig karriär? På bekostnad av folkhälsan givetvis, men vem bryr sig om den?

Skillnad på kostråd och rekommendationer

Innan jag går igenom vad som (i korta drag) faktiskt skrivits i den nya upplagan så måste jag bara belysa skillnaden mellan kostråd och rekommendationer för den är viktig att göra. I NNR:s nya upplaga finns inte bara rekommendationer om enskilda näringsämnen utan även om hur stor mängd av olika livsmedel som är lämpligt att äta. Trots det är ändå NNR 2023 inte samma sak som kostråd. NNR ska (enligt dem själva) ”vara den vetenskapliga grunden för vad människor behöver äta för att må bra utan att belasta miljö och klimat i onödan”.

Med NNR som bas utvecklar sedan de nordiska länderna sina nationella kostråd. Där tar man också hänsyn till specifika förhållanden i det enskilda landet och vilka framtida förändringar som behövs jämfört med dagens matkultur (sätt att äta). På Livsmedelsverket tittar de bland annat på hur svenskarna äter idag, de mattraditioner som finns, hälsoproblem i befolkningen och hur maten produceras. Den vetenskapliga grunden är densamma samtidigt som kostråden i de nordiska länderna kan skilja sig åt.

Det jag presenterar i denna artikel härrör därför endast till rekommendationerna och inte de nationella kostråden. Fastän de bara är rekommendationer har de som sagt stor påverkan och kan komma att drabba många hårt.

Dessa är de (enligt senaste upplagan)

I den sjätte och senaste utgåvan av de Nordiska näringsrekommendationerna som publicerades den 20 juni i år finns som sagt för första gången vetenskapliga rekommendationer för både hälsa och miljö. Den är för övrigt den största uppdateringen hittills i rapportens 40-åriga historia och är idag (enligt dem själva) ”det mest omfattande vetenskapliga underlaget globalt för hur vi ska äta bra, både för planeten och hälsan. Rekommendationerna bygger på den bästa tillgängliga vetenskapen om matkonsumtion, hälsa och miljö.”

Rune Blomhoff, som är projektledare för 2023 års NNR, och professor på Oslo universitet, försöker i sitt uttalande styrka rapportens partiskhet och trovärdighet.

– Genom rapporten får vi ett vetenskapligt underlag som visar att en hälsosam kost oftast också är hållbar. Det finns många och stora synergier att göra mellan hälsa och miljö i den nödvändiga omställningen av vår matkonsumtion.

I den nya utgåvan förordas därför en mer ’växtbaserad kosthållning’, mer fisk och ännu mindre kött på tallriken. Då själva dokumentet är 400 sidor långt finns inte utrymme att här gå igenom det i sin helhet så nedan följer ett litet utdrag av huvudpunkterna.

– För nio näringsämnen har det rekommenderade intaget eller referensvärden ändrats väsentligt jämfört med den förra utgåvan: vitamin E, vitamin B6, folat, vitamin B12, vitamin C, tiamin, calcium, zink och selen.

– Baljväxter: Större konsumtion rekommenderas, främst på grund av miljöaspekter.

– Alkohol: Eftersom ingen säker gräns för alkoholkonsumtion kan ges, är rekommendationen i NNR2023 att alla ska undvika att dricka alkohol. Vid konsumtion av alkohol ska intaget vara lågt. Denna rekommendation gäller även för ammande kvinnor. En mer restriktiv rekommendation (total abstinens) gäller för barn, ungdomar och gravida kvinnor.

– Spannmål: Ökat intag av fullkorn stöttas av både inverkan på hälsan och miljöpåverkan. Det rekommenderas att man äter minst 90 g/dag av fullkorn. Grönsaker, frukt och bär: Det rekommenderas 500-800 gram eller mer per dag av olika grönsaker, frukt och bär, totalt.

– Fisk: Ökat intag av fisk från hållbart förvaltade bestånd stöttas av både inverkan på hälsan och miljöpåverkan. Det rekommenderas att konsumera 300-450 g/vecka, varav minst 200 g/vecka fet fisk.

– Salt: På grund av den förhöjda risken för högt blodtryck, stroke och hjärt/kärl-sjukdomar rekommenderas att hålla saltintaget så lågt som möjligt, helst mindre än 5,75g/dag.

– Rött kött: Av hälsoskäl rekommenderas att konsumtionen av rött kött inte överskrider 350 g/vecka. Mängden processat rött kött bör vara så låg som möjligt. Av miljöskäl borde konsumtionen av rött kött vara avsevärt lägre än 350 gram.

Därför är det inte förenligt med god hälsa

Det finns mycket att säga om de rekommendationer som ges i den nya utgåvan och dessvärre är merparten av dem mer eller mindre nonsens ifall det är mänskliga näringsbehov som ska stå i fokus. Det är lurendrejeri av nästan värsta sort då många människor sätter sin tilltro till dessa experter och har de fel (medvetet eller omedvetet) innebär det en kraftigt försämrad hälsa och livskvalité för de som följer deras rekommendationer.

När man går igenom den nya utgåvan märker man ganska snart att studierna som de grundar sina slutsatser på är ytterst tveksamma, samt att de utelämnar en hel del nödvändig information. Jag beskriver därför kortfattat några av mina synpunkter gällande de punkter som nämndes under föregående underrubrik.

– För de nio näringsämnena nämner de förvisso att B-vitaminerna (åtminstone B₆ och B₁₂) endast kan intagas genom animalisk föda men knappast att näringsupptaget för de övriga vitaminerna är ytterst dåligt hos vegetabilier, möjligen med undantag för C-vitamin. Hos A-vitamin till exempel är det hos merparten mycket svårt för kroppen att konvertera Beta-karotenet i morötter till A-vitamin och hos de fåtal där detta är möjligt är absorptionsgraden fortfarande väldigt låg.

Ej heller nämns det att proteinet i vegetabilier inte är komplett (ifråga om de ingående aminosyrorna) och därmed inte en särskild bra proteinkälla jämfört med animaliskt protein som oftast har en komplett aminosyraprofil.

– Baljväxter: 

Varför vi skulle behöva äta mer av dessa för att stärka hälsan är för mig en gåta. Jag har i en av mina tidigare artiklar pratat om varför baljväxter är i princip helt onödiga för mänsklig hälsa då de skapar betydligt fler problem för kroppen än de löser. De har oftast ett högt och varierat innehåll av antinäringsämnen som på olika sätt skadar kroppen och hämmar näringsupptaget. Bland annat saponniner, tanniner, fytinsyra, lektiner, samt proteas- och amylashämmare. Om dessas förekomst nämns inte ett ord i den nya utgåvan.

Läs även:
Unga kvinnor behöver en fet råbiff mer än en grönsallad

Att äta mer av dessa baljväxter för att få i sig näring är i princip som att försöka äta mer gräs för att få i sig vitamin-B₁₂ (som gräsbetande djur får i sig genom gräset). Jag föredrar att kalla dem ’bajväxter’ då hög konsumtion av dessa kommer att innebära mycket gaser i magen och frekventa toabesök, vilka för övrigt inte är ett tecken på en välfungerande matsmältning. Snarare tvärtom. De tjänar endast som ett sorts tillbehör till maten, alternativt som nödfödan man äter när inte mycket annat finns tillgängligt

– Alkohol: Det här var möjligen (vid sidan om fiskråden) det klokaste som finns att läsa i hela den nya utgåvan och här har jag faktiskt inte mycket att tillägga. Alkohol är som sagt ett gift som påverkar hela kroppen och därför bör intagas i så små mängder som möjligt och så sällan som möjligt. Särskilt när det gäller gravida, ammande, växande barn och sjuka/sköra för vilka total abstinens är det helt klart bästa.

– Spannmål:

90 g/dag av fullkorn är en ganska galen idé i mina öron, likaså idén om att fibrer skulle vara nyttigt och bra för matsmältningen. Fibrer innehåller inga näringsämnen och kan inte brytas ned av människokroppen, vilket betyder att du inte bör äta fiberrik mat. Många av dessa fiberrika livsmedel tenderar dessutom att innehålla en ansenlig mängd antinäringsämnen, framförallt fytinsyra och oxalater.

Ifall du vill ha en någorlunda fungerande matsmältning utan konstant gasbildning med exploderande mage flera gånger om dagen bör ditt fiberinnehåll ligga på ett minimum. Jag lovar, du kommer på sikt inte att må särskilt dåligt eller bli förstoppad då ditt näringsupptag kommer att förbättras avsevärt.

Därmed är det rekommenderade dagliga intaget på 500-800 g/dag av frukt och grönsaker också en mer eller mindre galen idé som bara har uppstått i det moderna tidevarvet. Inte nog med att grönsaker innehåller ganska mycket antinäringsämnen som hämmar upptaget av de vitaminer som de innehåller, även matjordarna har stadigt urlakats på mineraler det senaste århundradet.

Dessutom innehåller frukt ganska mycket socker, framförallt fruktsockret fruktos som ganska lätt kan lagras i levern och på sikt bidra till fettlever. I synnerhet i dagens massodlade frukter och bär som är betydligt sötare än de var för bara hundra år sedan. Det finns exempel på flertalet folkgrupper och stammar världen över som har haft en utmärkt hälsa över flera generationer utan att knappt ha några frukter eller grönsaker alls i sin kosthållning. Det finns inga vitaminer eller mineraler i vegetabilier som du inte kan få i dig genom animalier.

– Fisk: 

Tillsammans med rådet om alkohol är det sannolikt det sundaste som finns att läsa i den nya utgåvan. Fet fisk och skaldjur innehåller mycket av de nödvändiga omega-3-fettsyrorna, fullvärdigt protein, samt en hel del kalcium, vitamin B₁₂, zink och selen.

För att vara säker på den näringsmässiga kvalitén bör den dock vara vildfångad och än hellre vara fångad i rena, oförorenade hav, sjöar och vattendrag. Odlad fisk och i synnerhet den massodlade norska fjordlaxen är jag ganska skeptiskt inställd till.

– Salt: Att lite salt, eller natriumklorid, skulle vara ohälsosamt och farligt för kroppen (fastän det överstiger det rekommenderade dagliga intaget) är en modern myt som det började slås hål på för 7-8 år sedan då risken att få i sig för mycket salt är ganska låg, liksom det omvända. Får du i dig för mycket salt vid ett tillfälle säger kroppen ifrån ganska omgående genom att du snabbt blir törstig. Det brukar därför lösa sig genom att dricka den mängd vatten som behövs för att jämna ut balansen.

Sedan behöver också kroppen salt för att reglera syrabalansen och ämnesomsättningen, samtidigt som det bidrar till ett normalt blodtryck. Dessutom innehåller högkvalitativt salt många nödvändiga mineraler som lätt absorberas av kroppen. 

Får du i dig för lite salt kan du drabbas av illamående, kognitiva svårigheter, huvudvärk och gångsvårigheter. Dock är det skillnad på salt och salt där du givetvis bör satsa på att få i dig så stor andel högkvalitativt salt som möjligt. Att få i dig saltet som finns i ultraprocessade livsmedel och sojasås är inte att rekommendera utan sikta på ett välrenommerat havs- eller Himalayasalt istället att lägga till den naturliga maten istället.

Min personliga favorit är det keltiska havssaltet och även om det förvisso är lite dyrt så behöver du inte heller använda enorma mängder av det. Givetvis ska man inte salta på i onödan om det inte behövs utan bör alltid smaka på maten innan.

– Rött kött: 

Det här är antagligen den av huvudpunkterna som jag reagerar mest på och som har varit lite av ett mantra de senaste årtiondena. Det vill säga att rött kött är hälsofarligt och kan öka risken att drabbas av flertalet cancerformer och hjärt- och kärlsjukdomar. Därför, säger de, bör vi ytterligare minska vår konsumtion från redan väldigt låga 500g/vecka till mindre än 350g/vecka (motsvarar fyra normalstora pannbiffar). Den kanske absolut bästa och mest lättabsorberade källan till fullvärdigt protein, hemjärn och vitamin B₁₂ ska vi alltså äta ännu mindre av.

För att inte säga den enda källan till lättabsorberat järn (jämte blod- och inälvsmat). Följer man denna rekommendation kommer man snart att drabbas av både järn- och proteinbrist och i värsta fall kognitiva svårigheter. Sedan är det givetvis stor skillnad på rött ultraprocessat kött från utlandet (importerad lågprischark till exempel) och inhemskt ekologiskt gräsbetat kött. Självklart bör man äta så naturligt, obearbetat kött som möjligt och än hellre försöka äta hela djuret som innehåller många näringsrika delar (inte minst benen). Dessutom bidrar det till minskat matsvinn.

För att bringa lite klarhet i alla alarmistiska och motstridiga påståenden om rött kött kan jag varmt rekommendera denna hemsida. På det stora hela behöver man inte vara rädd för att äta stora mängder rött kött, så länge det är inhemskt, oprocessat och av god kvalité.