Det är någonting speciellt med Stockholm Marathon, vare sig man står i publiken, är funktionär eller själv springer de 4,22 milen på Stockholms gator. Undertecknad har varit alla tre och kan lugnt konstatera att den folkfest och stämning som uppstår på Stockholms gator första lördagen i juni har förmågan att fylla en med positiv energi som räcker minst hela veckan.
Länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/folkfesten-stockholm-marathon/
Huvudstadens folkfest
Bortsett från de speciella tillfällen som utgörs av kungabröllop, besök av mäktiga statschefer eller hyllanden av hockey- och fotbollslandslagen finns det få händelser som drar ut så mycket folk på Stockholms gator som just Stockholm Marathon. Det är inte särskilt konstigt om man tänker efter då varje deltagare bland de 15 000- 20 000 anmälda löparna har minst några anhöriga vardera som står i publiken.
I dessa sammanhang finns det dock få faktorer som påverkar publikstorleken och folkfeststämningen lika mycket som vädret. Skulle det bli riktigt dåligt (det vill säga kyligt och/eller regnigt) blir det i princip bara de närmast sörjande och funktionärerna kvar längs banan.
Lägg därtill alla de som sitter på uteserveringar, befinner sig i sina lägenheter och de fotgängare som av rent intresse stannar upp för att se på det folkhav som springer förbi. Är vädret fint står det kort sagt folk nästan överallt längs banan och hejar på alla de som plågar sig igenom de 4,22 milen. Uppskattningsvis står det omkring 100 000 människor i publiken längs banan ifall vädret är fint.
Dock får de passa sig när de ska korsa gatan så att ingen av deltagarna springer in i dem, eller det omvända som vi kunde se i Aten-OS 2004.
En folkfest fylld med härlig energi
Det härligaste med Stockholm Marathon (bortsett från att ha genomfört det) är den fantastiska stämning och höga energi som råder bland människorna på stadens gator under de 5-6 timmarna som det äger rum. Inte enbart i publiken som outtröttligt står och hejar på och peppar, timma efter timma, utan i allra högsta grad även bland funktionärer och deltagare. Nästan samtliga är glada, taggade, lyfter varandra och försöker se till att maran blir ett härligt evenemang att minnas. Det är energi och vibbar som smittar av sig på alla inblandade.
Är det några deltagare som ser ut att vara ovanligt trötta och slitna gör både publik och funktionärer sitt yttersta för att hjälpa vederbörande framåt. Inte fysiskt kanske men framförallt psykiskt genom att heja på lite extra högljutt eller springa ut med en mugg sportdryck eller vatten. Alla hjälper och stöttar verkligen varandra för att se till att upplevelsen blir så positiv som möjligt.
Bland de 16 736 anmälda löpare som kom till starten fullföljde för övrigt 16 075 av dem loppet vilket i runda slängar var 95,5% av alla anmälda. En siffra som ligger strax över snittet (på 95%) för andelen som fullföljer någon av de stora stadsmarorna. Denna siffra brukar dock vara betydligt lägre vid mindre och mer krävande maratonlopp (de som äger rum i bergs- eller ökenmiljö till exempel).
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/det-som-gor-foreningsidrotten-stark/
Deltagare från när och fjärran
Stockholm Marathon drar för övrigt till sig ganska mycket uppmärksamhet utomlands. Inte enbart från de internationella medier som är där och bevakar loppet (de flesta av dem från andra europeiska länder) utan även bland utländska deltagare. Mellan 20-25% av de anmälda har inte Sverige som sitt hemland och det är främst bland motionärerna som intresset är stort. Fastän merparten av de utländska deltagarna är från våra nordiska grannländer (framförallt Finland) finns det gott om löpare från övriga Europa och världen på plats.
I år var deltagarna från inte mindre än 100 olika nationer och jag fick själva möta deltagare från åtminstone 12-13 stycken av dem när jag två dagar innan loppet stod och skrev ut nummerlapparna till deltagarna.
På elitsidan är dock det utländska intresset något svalare och inte lika påtagligt. Åtminstone ifall man bortser från de inbjudna östafrikanska löparna så dominerar där deltagare från Sverige, plus en och annan från våra nordiska grannländer. Personligen tror jag att det kan ha att göra med banprofilen då Stockholm Marathon är något kuperad och inte lika snabbsprungen jämfört med övriga stadsmaror. Särskilt inte de år då vädret är ovanligt kyligt eller varmt.
Den egna insatsen får sättas i perspektiv
Inför årets Stockholm Marathon hade förberedelserna under vintern och vårvintern varit något mer omfattande än under fjolåret (2022). Dock fick jag problem med småskavanker i slutet av vintern som sedan inte släppte utan förvärrades under påsken.
på Stockholms gator.
Läget var alltså på förhand lite besvärligt och de mentala spärrarna blev inte färre av att jag kände mig rejält sliten veckan innan maran och så sent som på onsdagen (tre dagar innan) funderade jag nästan på att ställa in. Lite idrottsmassage lättade dock upp de mest slitna musklerna litegrann och jag beslöt till sist för att ge maran en chans. Det fick gå som det gjorde helt enkelt.
Förutsättningarna var ju tyvärr vad de var och det fanns inte mycket mer jag kunde göra åt saken. Jag bestämde mig för att jag skulle förbli nöjd med loppet så länge jag fullföljde och inte drog på mig några skador. Allt utöver detta skulle vara en bonus.
Och rätt nöjd med loppet blev jag, fastän jag inte slog min tid från i fjol (2022) och fick slita som en galning den andra halvan. Sista milen var vaderna så stumma och krampaktiga att jag till sist nästan inte kände någon smärta längre. De var mer eller mindre förlamade och jag minns att jag under slutmilen bara hade målgången på Stockholms stadion i huvudet.
Det var många gånger under loppets gång som jag tänkte att jag aldrig mer skulle springa ett maraton igen ifall jag överlevde detta. Dock var det publikens höga energi, glada humör och starka kraft som bar mig hela vägen in i mål.
Fastän termometern inte visade mer än 19-20 grader (vilket är skönt ifall man står i publiken) så blev denna värme lite mer utmanande än jag hade trott, för särskilt sval kände man sig sällan under loppet gång.
Detta tog jag med mig
Det fanns mycket positivt att hämta från årets Stockholm Marathon, trots den sedvanliga krampen, smärtan och tröttheten som infann sig under loppet. För att inte bli alltför långrandig har jag därför gjort en kortfattad topp-10-lista med 2023 års höjdpunkter:
1. Det härliga, varma försommarvädret (fastän man var tvungen att springa i det)
2. Den fantastiska publiken längs banan (särskilt längs Strömbron, Skeppsbron, Karlaplan och Nybrokajen).
3. Alla klubbkamrater, familjemedlemmar, vänner och bekanta som hejade fram en.
4. Alla funktionärer som hjälpte till med vätskelangning och att hålla vägen fri.
5. Alla band som stod och spelade längs banan
6. Den alltid lika energiska och upplyftande speakern (hennes röst kändes igen)
7. Den trevliga stämningen bland deltagarna (oberoende av nivå eller mål)
8. Alla internationella deltagare (och bevakande) medier som fanns på plats.
9. Massagebehandlingen efteråt på Östermalms IP (så att jag åter kunde gå och ta mig hem).
10. Den vackra medaljen och Finisher-tröjan man fick efter målgången.
Läs även:
Min mest minnesvärda mara hittills
