Att råka ut för missunnsamma belackare som kritiserar, förlöjligar och kommer med personliga påhopp tillhör de vanligaste rädslorna hos folk. Dessvärre är denna rädsla även den vanligaste orsaken till att många inte vågar sticka ut från mängden och leva sina liv fullt ut. Att högljudda och småaktiga belackare finns behöver dock inte vara ett illavarslande tecken, snarare tvärtom.
Länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/var-tacksam-for-belackarna-ett-kvitto-pa-din-framgang/
Vad är en belackare?
Många av er har säkert hört ordet eller uttrycket ”belackare” förut men för er som inte har det, så är det är synonymt med smädare eller kritiker, det vill säga någon som talar illa om någon eller något. En skitsnackare helt enkelt. Det är ett ganska gammalt svenskt ord som dessvärre inte används så ofta längre vilket jag tycker är lite synd.
En belackare är en person som är antingen lack på dig eller försöker repa din personliga lack, det vill säga ditt ego genom att gå till personangrepp. Det klingar verkligen starka känslor som missunnsamhet, ilska och frustration över ordet varför jag föredrar det.
Kort och gott är den typiske belackaren en småaktig och avundsjuk person, för vilken det är betydligt viktigare att lyckas banka ned en enda person i skoskaften ordentligt än att se sig själv lyckas med någonting. Denne lägger därför ned betydligt mer tid och kraft på att hata och hitta fel hos andra (samt att vältra sig i skadeglädje) än att försöka lyfta sig själv och sitt liv till nästa nivå. En mycket tragisk personlighet helt enkelt.
Varför beter de sig som de gör?
Den som är lite ovan eller oinsatt gällande mänsklig psykologi, kan lätt bli lite ställd när belackaren plötsligt dyker upp, likt en blixt från klar himmel. Denne har svårt att greppa hur människor kan vara så elaka, småaktiga och hatiska gentemot andra av ingen orsak alls. Ungefär så var det för undertecknad under uppväxten där många spydiga och hånfulla kommentarer från jämnåriga (och vuxna) haglade ganska tätt bara för att jag bodde i ett stort hus med sjötomt.
Ganska snart fick jag lära mig att det berodde mer på de som yttrade spydigheterna än på mig. Mer exakt berodde det på skavande känslor av avundsjuka och mindervärdighet. Fastän de själva bodde i fina stora villor såg de något som var ännu större och flådigare än deras egna och började genast att jämföra sig med dem. Det skapade känslor av mindervärdighet eller underlägsenhet som man sedan projicerade ut på omgivningen, i första hand på de som man jämförde sig uppåt med.
Dessa känslor av mindervärdighet kallas med ett gemensamt namn för mindervärdeskomplex och det är primärt dessa som belackaren går och bär på. Han känner sig mindre värd och att han inte duger eller räcker till. Vanligtvis yttrar sig känslorna genom passiv-aggressiva beteenden och så kallad självprojektion. Därför bör man komma ihåg att det i grund och botten alltid handlar om belackaren själv och i synnerhet dennes obearbetade känslor av mindervärdighet.
Dessa känslor kan för personen bli skadliga ifall de inte är flyende, då de påverkar självkänslan och självförtroendet mycket negativt. Därför är det viktigt att på ett tidigt stadium bryta sig loss från negativa tankar innan de får fäste. Annars är det lätt hänt att man med tiden själv bygger upp starka känslor av mindervärdighet, avundsjuka och självömkan.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/forluster-ar-valdigt-nyttiga-lardomar/
De bekräftar folks vanligaste rädsla
Napoleon Hill listade i sin världsberömda bästsäljare ”Think & Grow Rich” de sex fundamentala rädslorna som man måste övervinna ifall man vill leva sitt liv fullt ut. Den andra av dem, rädslan för kritik, är mycket vanligt förekommande och en av huvudorsakerna till varför många aldrig vågar sticka ut hakan och göra bästa möjliga av sina liv. De är helt enkelt för rädda för vad omgivningen ska tycka och tänka om dem ifall de börjar röna mer framgång.
De målar lätt upp scenarier med allt hemskt som kan komma att inträffa allteftersom de personliga framgångarna blir fler. Till exempel en vardag där grannarna slutar att prata med dem, där vänner och bekanta säger upp bekantskapen och där belackarna blir allt fler och högljuddare. Någon plan eller strategi för hur be ska hantera framtida svårigheter av detta slag finns oftast inte. Ej heller har de någon tanke på hur de på sikt kan ställa om sina liv så att alltid de står stadigt med båda fötterna på jorden, vare sig det kommer belackare i deras väg eller ej.
Denna rädsla för omgivningens ökande kritik och den stora omställning i livsstilen som personliga framgångar (förr eller senare) innebär, gör att de flesta hellre stannar kvar i sina medelmåttiga liv. Dels för att det är bekvämt, tryggt och mer förutsägbart men framförallt för att man slipper mycket kritik och en armé av småaktiga människor som rusar emot en.
Och lyckas hålla merparten på mattan
Ett tråkigt faktum är dessvärre att belackarna eller rädslan för belackare lyckas hålla de flesta människor på mattan under hela sina liv. Otaliga är de som aldrig törs byta spår, ta sitt liv till nästa nivå eller förverkliga sina livsdrömmar bara för att de intuitivt vet att belackarna och kritiken hägrar bakom knuten så snart de tagit första steget. Lika många är de som vid något tillfälle påbörjat sin personliga framgångsresa bara för att abrupt avbryta den så snart kritiken och den förste belackaren visat sig.
Dock finns det ett antal eldsjälar som envist och träget har vågat övervinna den starka rädslan för kritik och därmed kunnat mota belackarna i grind. Det är ofta dessa som lyser upp i mörkret och lyckas sprida glädje, hopp, energi och framtidstro bland sina medmänniskor. Inte sällan är det även dessa som lyckas bli väldigt framgångsrika inom sina respektive områden.
Kan man bara övervinna den starka rädslan för kritik stryper man därmed även belackarnas livsluft då de frodas bland just rädda, naiva och osäkra människor. Genom att inte rädas dem, deras kritik och småaktighet har de inte heller någon makt över en!
Detta betyder deras närvaro
För man ska veta att belackarnas närvaro i ens liv egentligen är ett ganska positivt tecken, även ifall det inte alltid känns så. Åtminstone så länge du är en genuin, ärlig person som vill göra rätt för sig och inte har för avsikt att skada andra. Att de finns där betyder mest sannolikt att de är avundsjuka på dig och någonting som du uträttar. De skulle vilja göra eller vara som du men har sällan varken modet, orken eller självdisciplinen att göra de där sakerna som kräver en ansträngning och lite skinn på näsan.
Att de dyker upp i ditt liv betyder därför att de har någon obearbetad känsla eller trauma hos dem själva som de sedan projicerar på den/de som triggar igång dessa känslor. Vanligtvis är det någon av dessa känslor:
- Känslor av otillräcklighet/mindervärdighet (man känner oftast att man inte duger)
- Känslor av avundsjuka och missunnsamhet (man vill gärna ha något som den andre har men inte vet hur man ska erhålla det för egen maskin)
- Känslor av hopplöshet och maktlöshet (man tror sig aldrig ha makten att kunna påverka sin situation och ger hellre upp än ens försöka. Det blir istället en hel del ältande och klagande)
- Traumatiska minnen (belackaren råkade kanske ut för något hemskt i yngre år som satte djupa spår och som sedan kommer upp till ytan när han stöter på vissa personer)
- Förutfattade meningar (många gånger kan det faktiskt vara så att belackaren bara haft några dåliga erfarenheter med en viss typ av människor och sedan gjort antagandet att alla ur denna grupp är på detta sätt. Då handlar det nödvändigtvis inte om missunnsamhet eller mindervärdighet).
Det kan även vara någon psykisk diagnos (en så kallad bokstavskombination) som vederbörande bär på och som till stora delar kan förklara beteendet. Även ifall det i sig inte är en godtagbar ursäkt till att återupprepade gånger bete sig tarvligt mot sina medmänniskor.
Man ska dock alltid komma ihåg att det i grund och botten handlar om de själva och inte om dig!
Så gör du dem till ditt raketbränsle istället
Ifall du har för avsikt att bli framgångsrik, bli riktigt bra på något eller bara byta bana i livet kommer det alltid att finnas människor som försöker sätta käppar i hjulet för dig. Det är dessvärre en tråkig realitet som man måste förhålla sig till så gott det går.
Även om det går att göra ytterst lite åt deras existens och blotta närvaro finns det mycket man kan göra för att inte bjuda in dem i sitt liv och ge dem förnyad livsluft, varken fysiskt eller psykiskt. Tro mig, undertecknad har fått tampas en hel del med missunnsamma människor genom åren (i egenskap av elitidrottsman kommer man ju inte ifrån dem) och har därför några goda tips att avsluta artikeln med:
- Ge dem aldrig gensvar, reaktioner eller respons!
Gör det åtminstone så sällan som möjligt. Det suger mycket tid och energi från dig som du istället kan lägga på annat (som att bli ännu större och bättre). Att du går i svaromål signalerar dessutom att du bryr dig om dem och deras småaktighet vilket ger dem förnyad energi att fortsätta. - Lämna dem och låt dem bara vara!
Man kan inte vinna allas hjärtan, så enkelt är det. Ju tidigare du accepterar detta, desto tidigare kan du lämna dem därhän. Det är först när du slutar bry dig och överger dem som de förr eller senare kommer att tröttna och leta efter en annan hackkyckling. Ta på skygglapparna och kör ditt eget lopp, oavsett vad de eller andra säger. - Lita på magkänslan (och ditt sunda förnuft)!
Ibland kan linjen mellan konstruktiv kritik och mindre passiv-aggressiva personangrepp vara hårfin så det gäller att vara lite observant. Ifall vederbörande enkom kritiserar, aldrig berömmer och gör det återkommande har du att göra med en belackare. Knyter det sig samtidigt i magen när personen kritiserar är det en känsla du ska ta på största allvar. - Använd deras närvaro/existens som bränsle istället
Att de finns där och yttrar sig är ett tecken på att du gör något rätt och riktigt, varför du bör använda detta tecken som en sorts raketbränsle - Tillbringa inte mer tid än nödvändigt med dem (ifall de finns i din närhet)
- Tänk alltid att det är de som har diverse (invärtes) obearbetade problem, inte du!
- Rensa bort dem ur din umgängeskrets ifall de finns där
Vänner och bekanta ska lyfta, sporra och ge dig ny energi, inte dränera den från dig - Finns det alltför många av dem på din arbetsplats bör du söka ett nytt jobb
Livet är för kort för att stå ut med dessa plågoandar, särskilt ifall du tvingas göra det fem dagar i veckan - Läs biografier om framgångsrika personer som lyckats bemästra belackarna
Vad gjorde de och vad var det som funkade?
