I efterdyningarna av varje nytt vålds- eller terrordåd som sker i vårt land (eller närområde) är det alltid många tankar och funderingar som snurrar i huvudet. Inte minst hur man skulle reagera och framförallt agera ifall man helt plötsligt befinner sig i stormens öga. Det finns aldrig några garantier för att man går oskadd därifrån, men det finns åtminstone några enkla saker man kan göra för att kraftigt minimera riskerna för liv och lem.
OBS! Artikeln är skriven i februari i år och är därmed inte ny. Nedan är en länk till originalartikeln på Frihetsnytt:
https://frihetsnytt.se/vanorna-som-kan-radda-ditt-liv-i-en-krissituation/
Är sannolikt bara början
Så har det återigen ägt rum på svensk mark. Ännu ett massmord har utförts, men denna gång är det inte sprängningar, diverse våldsbrott eller blodiga uppgörelser inom den växande undre världen som står i fokus. Det rör sig om en skolskjutning, likt de som oftast verkar äga rum med jämna mellanrum på andra sidan Atlanten.
Även om väldigt få av uppgifterna kan styrkas eller bekräftas i nuläget (den 5 februari) verkar det röra sig om en ensam gärningsman i 35-årsåldern som gått in med ett vapen på Risbergska skolan1 i Örebro och öppnat eld.
Resultatet är i skrivande stund hela 11 döda (inklusive gärningsmannen) vilket gör dådet till den dödligaste masskjutningen i Sverige hittills. Jag ska inte uppehålla er mer med detaljerna kring denna fruktansvärda händelse (det finns redan spaltmeter skrivna om den), men jag kan inte förneka att den väcker en del tankar och funderingar. Förutom de som givetvis går till offren och deras anhöriga, kan man inte sluta tänka på scenarierna som utspelade sig.
Inte minst hur man själv hade reagerat och agerat om man befunnit sig på platsen när det hela inträffade. Alternativt i någon annan kris- eller katastrofsituation där folk flyr i vild panik och där inga förskrivna handlingsplaner eller liknande längre gäller.
Vad hade vi själva gjort?
Det är verkligen svårt att föreställa sig själv i en sådan situation då man aldrig befunnit sig i en. Det nästan värsta är kanske själva ovetskapen om de egna förmågorna. Det vill säga, vi har ingen aning om hur vi skulle agera i kris- eller katastrofsituation förrän vi själva hamnar mitt i den. Precis om detta har överlevande från terrorbrott och fartygskatastrofer berättat, när de för allra första gången befann sig i stormens öga.
Överlevande från Estoniakatastrofen har flera gånger berättat att övriga medpassagerare kunde delas in i tre distinkta kategorier: Somliga blev helt paralyserade och stod som fastfrusna på platsen, andra agerade på ren impuls och flydde i ren panik. Det fanns även de som upplevde allting i slowmotion och endast kunde höra de egna hjärtslagen, men samtidigt var helt klara i huvudet och kunde tänka rationellt, trots omständigheterna.
Blir vi de som blir helt stelfrusna, följer panikströmmen eller lyckas hålla oss lugna när livet helt plötsligt står på spel? Tanken är svår och makaber men tåls att tänka på.
Läs även:
https://vinnarskolan.se/artiklar/vanan-orsakar-psykisk-ohalsa-gymnasister/
Vanorna som förbättrar oddsen
Även om vi i vårt överbeskyddande samhälle inte kan skydda oss mot allt som är farligt – inte ens katastrofer och terrordåd – kan vi åtminstone minska riskerna. Det vill säga riskerna att vi hamnar mitt i ett sådant och kanske förolyckas eller skadas allvarligt. Någonstans måste vi ändå försöka att leva någorlunda normalt, då enda alternativet är att låta rädslan ta över och få kontrollen över våra liv. Gör vi det vågar vi till sist inte gå utanför hemmets ytterdörr.
Men vad kan vi då göra för att förbättra våra odds? Jag ska göra det enkelt för er och därför bara ta upp tre goda vanor som drastiskt förbättrar chanserna till såväl överlevnad som skademinimering. Ifall du bockar av samtliga tre står du bättre rustad än åtminstone 90% av befolkningen. Två av dem kan du dessutom ändra i princip över en natt.
1. Använd sunt förnuft och magkänslan
Ganska självklart egentligen men i vårt värdegrundsfixeradesamhälle uppmanas vi nästan hela tiden att göra det rakt motsatta. Det vill säga, att inte följa våra instinkter och magkänslor som de facto förvarnar oss för eventuella hot. Denna väredgrundsindoktrinering får oftast förödande konsekvenser för oss själva och andra om den efterlevs. Inte sällan används rädsla, skam- och skuldbeläggning och känsloladdade nyspråksbegrepp för att kuva läsarna till underkastelse.
För att ta några exempel; ni har säkert hört och läst i etablerade medier om hur vi (svenskar) måste göra upp med vår ”rasism”, våra ”fördomar” om mångkulturen, sluta upp med att frivilligt segregera oss och så vidare. Ställer vi inte upp på allt detta utmålas vi som elaka rasister. Detta trots att vi redan är världens kanske tolerantaste folk. Vill man se och uppleva verklig rasism och intolerans är det bara att besöka valfritt MENA-land med starka klankulturer.
Att vi människor (oavsett ursprung) reagerar med lätt obehag och osäkerhet när vi plötsligt står ensamma inför en grupp helt främmande människor är för övrigt knappast xenofobiskt utan något helt naturligt. Det är ryggmärgsreflexer som finns på plats sedan födseln och som vi inte bör ignorera.
Med andra ord, våga lita på magkänslan, instinkten och försök att hålla dig undan platserna där hoten mot din personliga säkerhet är som störst. Det vill säga, rör dig inte i något förortsghetto (eller ute på stan) sent på kvällen eller kring stora folkmassor. Stanna inte heller upp och prata/diskutera med skumma främlingar. Gå bara lugnt förbi och låtsas som att det regnar.
Visst må det låta fördomsfullt, trist och känslokallt, men är det inte fortfarande ett bättre alternativ än att förbli naiv och utsätta sig för onödiga risker?
2. Var vaksam (bort med störningsmomenten)
Förutom ovanstående är givetvis vaksamheten det kanske viktigaste av allt. Att ha bra koll på sin omgivning kan agera livräddare i nöd- och krissituationer. Särskilt ifall sinnena är alerta och inte störs av allehanda brus som kan ha en nedsättande effekt. Det kan vara just den där blixtsnabba reaktionen som gör att du kan registrera eventuella hot långt innan de når dig. Se därför till att minimera de störande ljud och prylar som påverkar din uppmärksamhet negativt. I synnerhet de elektroniska prylarna.
Det går förvisso inte att värja sig mot allt utvärtes brus – såsom vägarbeten, trafikbuller och pratande människor, men det går åtminstone att minimera de du själv skapar.
Förutom det mest uppenbara – att inte kolla i mobilen när du traskar omkring i det offentliga – bör du aldrig någonsin gå med hörlurar i eller utanpå öronen. I synnerhet inte av det ljudisolerande slaget (kåpor) som alltför många gör numera. Helt enkelt för att din uppmärksamhet och reaktionsförmåga reduceras kraftigt när hörseln stängs av, vilket försätter din personliga säkerhet i fara.
För det första hör du inte ljuden från alla fordon och cyklar när du går längs trafikerade gator, än mindre människor som springer eller ropar en bit bort. För det andra blir din reaktionsförmåga kraftigt försämrad och det är just de där extrasekunderna som kan kosta dig livet, eller ge dig men för livet, när krisen slår till. Lägg därför bort hörlurarna och minimera mobilanvändandet när du befinner dig i det offentliga.
3. Håll dig i hyfsad form (träna regelbundet)
En aspekt som ofta glöms bort när det handlar om krissituationer är rollen som ens fysiska förmåga spelar för utfallet. Det vill säga hur din fysiska form – framförallt god rörlighet och kondition – underlättar din personliga säkerhet. Befinner du dig i god form kan du enklare och snabbare avlägsna dig från eventuella hot när de väl uppträder (som att snabbt och smidigt kunna springa ifrån platsen). Dina sinnen arbetar dessutom effektivare och kan tidigare registrera de eventuella hoten. Utöver detta reduceras din återhämningstid vid eventuella skador som uppkommer.
Jag är samtidigt medveten om att vi alla har våra fysiska begränsningar i form av handikapp, ålderdom eller medicinska problem av olika slag. Vissa av dem kanske förhindrar en att vara i toppform, men det ursäktar fortfarande inte total passivitet där man inte gör någonting åt saken. Det jag försöker säga är att vi alla bör göra vårt bästa och jobba med det vi har, utefter våra rådande förutsättningar.
Även om alla inte kan bli elitidrottare eller extrema styrkelyftare, kan vi åtminstone försöka göra det vi kan för att hålla oss i hyfsad form. Förutom att höja den egna livskvalitén tänker vi både klarare och förnuftigare, vilket i sin tur kan rädda våra liv på en rad andra håll. Inte minst skulle antalet psykiskt sjuka gärningsmän (som är kapabla till masskjutningar) minska betydligt.
Detta eftersom fysisk aktivitet – särskilt konditionsidrottande – är den kanske bästa antidepressiva medicinen som finns. Biverkningarna är dessutom väldigt få till antalet.
Låt inte rädslan förlama er!
Det kan låta som en självklarhet men till sist vill jag bara säga att ovanstående inte är någon garant för att undgå terrordåd/våldsdåd av olika slag. Egentligen finns det inga som helst garantier för ett långt och lyckligt liv då vi alla kan dö i princip närsomhelst. Men istället för att låta insikten om vår dödlighet begränsa våra liv och förlama oss i skräck och rädsla, bör vi försöka att leva livet fullt ut.
Det vill säga, ta tillvara på varje dag, inte ta den för given och inte hänga upp sig alltför mycket på alla skrämselnyheter som sprids i etablerade medier. Syftet med dem är trots allt att kontrollera både dig och andra konsumenter då rädslan är det effektivaste vapnet. Genom att hålla en sund distans till domedagsnyheterna så avväpnar du samma krafter snabbt och effektivt, utan att använda vare sig nävar eller ens ord.
Det är en tyst motreaktion och revolution som har en enorm makt så snart den börjar spridas.
